”Droger får människor att känna sig nöjdare än de har anledning att vara”

En nostalgisk läsning och en viktig del av nutidshistorien skriver Pelle Olsson i sin recension av Jonas Söderströms bok om tidningen Drog.

Jonas Söderström, som var redaktör för tidningen Drog på 80-talet, beskriver en viktig del av nutidshistorien speglad genom tidningsarbetet. Sammanlagt 63 nummer kom ut mellan 1971 och 1995.

För oss som på olika sätt varit med i drogdebatten de senaste 50 åren är det nostalgisk läsning. Vilken glöd det fanns på den tiden! Fast inte så kul för dem som blev utsatta för den militanta gruppens påhopp, särskilt inte inom den traditionella nykterhetsrörelsen vars insatser dömdes ut.

Boken är uppdelad i olika teman som hör ihop med både alkohol- och narkotikadebatten i stort och arbetet med att producera och sälja tidningen.

Drog föddes ur SSUH, Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund, som upplöstes 1973 och ombildades till det mer militanta Förbundet mot droger. Söderström kallar i ett kapitel 1970-talet för ”bulletinernas decennium”.  Vissa av dem trycktes i stora upplagor och såldes på gator och torg av mestadels unga aktivister. Författaren ger inblickar i Vietnam-bulletinen, Kvinno-bulletinen, som gavs ut av Grupp 8, Mullvaden, från Revolutionära Marxisters Förbund, RFHL-kontakt, senare Slå tillbaka! Narkotikafrågan, från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och nykterhetsrörelsens flaggskepp Accent.

Söderström går också igenom historiken att framställa Drog. Från att skriva in allting på skrivmaskin, gnugga fram rubrikerna med urklippta bokstäver, montera sidorna för hand och fotografera av med reprokamera, till att göra samma sak på dator.

Droger passiviserar

I Drog framhölls i första hand den politiska aspekten av droganvändning. De personliga skadorna och folkhälsan kom i andra hand. Droger passiviserar var slagordet, vilket försvagade den politiska kampen för ett bättre och rättvisare samhälle. ”Droger får människor att känna sig nöjdare än de har anledning att vara”, var en devis.

Då menade man alla droger. Medlemmarna var drogvägrare och ville inte kalla sig nykterister. Av Söderströms beskrivningar tycks alkoholen ha varit mer i fokus än narkotikan, eftersom alkoholen var den vanligaste drogen. Man sålde till exempel klistermärken och dekaler med texten Öl-vägra på en bild av en upp- och nervänd ölsejdel. Kampen mot mellanölet, som försvann 1977, var en seger, men man förlorade den större frågan om en alkoholransonering som man också drev.

Stora krav på aktivism

Det ställdes stora krav på medlemmarna i Förbundet mot droger. Förutom att drogvägra krävdes mycket ideellt arbete att framställa, skicka in bidrag och sälja tidningen på gator och torg eller genom dörrknackning.  Som mest,1973, fanns det 22 lokalavdelningar över hela landet vars viktigaste uppgift var tidningsförsäljning. Förbundet gav under flera år ut ett Månadsmeddelande där man internt diskuterade strategier och försäljning. Bland annat framställdes en mycket ambitiös lista för dörrknackning där man skulle föra utförliga anteckningar om vilka man besökte, vilka som hade köpt och vilka man kunde värva som aktivister. Medlemmarna uppmanades att beta av varenda portgång i sitt bostadsområde, vilket skulle upprepas vid varje nytt nummer av tidningen.

Tongivande radikaler har anammat ett liberalt och personligt synsätt på droger.

Jonas Söderström

Det var i stort sett bara redaktören som hade lön, en mycket låg sådan. Till slut kroknade aktivisterna. De blev äldre, bildade familjer, hade kanske svårt i längden att vara drogvägrare och leva fattigt. Tidningen kom ut allt mer sporadiskt. Inget nummer kom ut 1986, ett nummer publicerades 1987, sedan ett uppehåll till 1994 då Kenth Karlsson blev redaktör i nio nummer fram till det sista 1995.

Söderström menar att förbundet vaccinerade den svenska radikala rörelsen under 70-talet mot drogliberalism, men att få vaccinationer ger livslång immunitet. ”Sorgligt nog tycks vänstern idag ha tappat bort insikten om att droger är politiskt vapen”, skriver han. ”Tongivande radikaler har anammat ett liberalt och personligt synsätt på droger, särskilt för legalisering av cannabis.” Det tycker han är en tragedi.