Högintressant om religion och alkohol.

Pelle Olsson recenserar en högintressant antologi om religionens förhållande till alkohol.

Det är sällan, om någonsin, vi har skrivit om kyrkliga frågor på Drugnews.  Nu har vi anledning att göra det eftersom en ny antologi om religionens förhållande till alkohol just kommit ut. Ambrosia eller djävulspiss ingår som den 56:e utgåvan (sic!)  i Svenska kyrkans forskningsserie vars utgivning startade 2005. Det är spännande läsning, inte bara för den som är intresserad av alkoholfrågor eller gudstro. Boken är lika mycket en internationell kulturhistorik från faraonernas Egypten till nutida bekymmer med alkoholfritt nattvardsvin i ljuset av de nya kunskaperna om beroendeproblematik

Redaktörer och medförfattare är religionshistorikern Ernils Larsson – specialiserad på religionen shinto och samhälle i efterkrigstidens Japan – och Karin Ahlstrand, professor i missionsvetenskap och global kristendom. Det är hennes bidrag som reder ut nattvardsvinets historia i Svenska kyrkan.

Mjödet i nordisk mytologi

De övriga 14 bidragen i boken handlar bland annat om den svavelosande predikanten Lars Levi Laestadius och hans kamp mot brännvinsdraken i Tornedalen, skriven av Eva Hellman, professor emeritus i religionshistoria.
Andra avsnitt gäller mjödets historia som inte alls är en nordisk uppfinning från vikingatiden utan har framställts och druckits sedan årtusenden tillbaka över hela världen. I grunden är det en sorts fermenterad (genom jäsning) honungsdryck som har konsumerats till måltider, som berusningsmedel och i rituella sammanhang.  Lisa Bukhave, doktorand i religionshistoria, berättar om såväl Suttungmjödet som beskrivs i den fornnordiska mytologin av Snorre Sturlasson, mjödet i Odysséen och om den grekiska guden Dionysos där mjödet kanske är vin. Bukhaves bidrag i boken är lika mycket en språkhistorisk genomgång och handlar alltså inte om människorna eller gudarna ska hålla sig nyktra.

Komplext förhållande till alkohol

Över huvud taget är religionens förhållande till berusning komplex. Inte ens inom buddismen eller islam, där man föreställer sig total avhållsamhet av anhängarna, är det så självklart, även om det står så i Koranen och i de flesta buddiska texter.

I avsnittet om islam diskuterar Tobias Andersson, teolog vid Uppsala universitet, den sufiska poeten Ibn al-Farids  vinsång khamriyyva som är en enda lång hyllning till berusning av vin. Emellertid ska det möjligen tolkas som en metafor för den berusande kärleken till Gud.

På tal om berusning. Den som verkligen tyckte om god mat och dryck var reformationens fader Martin Luther, som var något av en konnässör av både öl och vin. ”Jag super själv också” citeras han i religionsprofessorn Lena Roos´ avsnitt.  

Hinduisk nykterhetskämpe med storpublik

När det gäller nykterhetskämpar i religionens namn måste vi nämna den outtröttlige hinduiske mahanten (religiös lärare), Kesho Ram Roy, skriven av Joakim F. Björkelid, doktorand i religionshistoria med specialisering på hindunationalism. Kesho Ram Roy reste kors och tvärs över Indien för att predika avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker under 1890-talet. Han representerade Angloindiska nykterhetsförbundet.

Likt en nutida rockstjärna drog han tusentals åskådare på sin framträdanden

Likt en nutida rockstjärna drog han tusentals åskådare på sin framträdanden tills han avled av en hjärtinfarkt 1896, på grund av ren utmattning. Till skillnad mot sina brittiska kollegor hade han ett socialt patos. Han såg fattigdom och umbärande, inte brist på bildning och okunskap om religiösa texter, som den främsta orsaken till alkoholmissbruk. Kesho Ram Roy var något av en föregångare till Mahatma Gandhis mer breda politiska kampanjer som ledde till Indiens frigörelse från England 1947.

Högintressant läsning, hela boken igenom.