Det finns ingen entydig bild av hur den europeiska narkotikapolitiken utvecklas, men kanske skymtar en väg mellan uppgivenhet och repression.
Narkotikapolitiskt center, NPC, publicerar en ny rapport om narkotikapolitikens utveckling i Europa. Rapporten är skriven av Pierre Andersson som tidigare bland annat skrivit om lärdomarna från Portugals avkriminalisering. Rapporten bygger på sammanställning och underlag från NPC:s nätverk i Sverige och Europa.
Missbrukat system
Även Pierre Andersson blev förvånad över vissa delar i rapporten, som hur Tysklands system med så kallad medicinsk cannabis missbrukades efter legaliseringen.
– Det är extremt enkelt att få cannabis på recept och till och med hemlevererat. Men det där håller de på att se över nu. Även i Tyskland inser man att den typen av tillgänglighet är skadlig, säger Pierre Andersson.
Legalisering inte dominerande
Enligt Pierre Andersson visar sammanställningen att det inte är legalisering eller avkriminalisering som dominerar den europeiska diskussionen om narkotikapolitik.
– Visst, det finns en sådan rörelse också, men i rapporten visar vi att de flesta väljer helt andra vägar och att stora länder som Storbritannien och Frankrike aktivt har valt bort de här alternativen de senaste åren, säger Pierre Andersson.
Rapporten är inte en fullständig genomgång av narkotikapolitiken i alla europeiska länder, utan nedslag i de mest intressanta länderna. Den bild som framträder är att det inte finns någon tydlig riktning. Vissa länder skärper narkotikapolitiken, medan andra lättar på lagstiftningen. Jämfört med för några år sedan är det också tydligt att de omfattande planer på legalisering av cannabis som fanns då i vissa länder har blivit betydligt nedtonade.
Investerar i prevention och vård
Pierre Anderson menar att legaliseringsaktivister försöker ge bilden av att utvecklingen oundvikligen går åt ett visst håll.
– I rapporten visar vi snarare att det är en helt annan väg som ser ut att vara den moderna, framåtsyftande, säger Pierre Andersson.
En av slutsatserna i rapporten är att de länder som investerar i prevention och vård istället för att ensidigt fokusera på hårdare straff, legalisering eller ensidig skademinimering verkar uppnå mer hållbara resultat.
Mellan repression och uppgivenhet
Pierre Andersson pekar på Norge som ett exempel på ett land som visar på en väg mellan tuff repression och uppgivenhetspolitik i form av legalisering. Norge har enligt Pierre Andersson avvisat både legalisering och avkriminalisering och landat i ett system med smartare påföljder.
– Förbudet finns kvar för att det fungerar förebyggande och bidrar till att hålla nere användningen av narkotika, men påföljderna är inte längre böter för den som har ett beroende – där svarar samhället istället med hjälp och stöd, säger Pierre Andersson.
Utbyggd behandling
Storbritannien lyfts i rapporten fram som ett annat exempel på ett land som kombinerar olika typer av insatser för att minska narkotikaproblemen. Tillgången på narkotika ska minska genom insatser av tull och polis. Detta kombineras med utbyggd behandling och återhämtning och satsningar på att utveckla det förebyggande arbetet, särskilt för att hindra att nya generationer börjar använda narkotika.
Enligt rapporten är den gemensamma lärdomen att effektiva narkotikapolitiska åtgärder måste vara grundade i en balans mellan kontroll, vård och prevention. Detta kräver inte bara politisk vilja utan också långsiktig investering i evidensbaserade strategier och samverkan mellan olika delar av samhället.





