Du gröna nya värld är titeln på Johan Wickléns nya bok. Det är också författarens förhoppning inför framtiden, det vill säga att cannabis ska bli mer tillåten och tillgänglig. Det är inte drogen som problemet, menar han, utan hur den används. Det farligaste av allt är förbudet. Wicklén är SVT-journalist som tidigare skrivit reportageboken Vi ger oss aldrig (recenserad i Drugnews ”Ohederligt om svensk narkotikapolitik” – Drugnews) I den nya boken har han gjort reportageresor till fyra länder som i olika grad legaliserat cannabis. I USA reser han runt i Kalifornien, i Kanada stannar han i Vancouver, han besöker cannabisodlingar i Nederländerna och avslutar boken i Tysklands huvudstad Berlin.

Bakom kulisserna hos cannabisindustrin

Jag läser med intresse. Framför allt tack vare hans inblickar bakom kulisserna hos cannabisföretagare i olika länder. Det är mest sådana personer han intervjuar, plus andra entusiastiska cannabisanvändare. Boken är välskriven med levande snabbporträtt av dem han möter. Den är också lärorik för den som vill sätta sig in i alla komplikationer som uppstått av legaliseringen. Det är de affärsmässiga och juridiska svårigheterna han undersöker, vilket han gör noggrant och initierat. Däremot diskuterar han inte konsekvenserna för folkhälsan. När skador kommer på tal – i förbifarten – menar Wicklén att de allra flesta inte får några problem av bruket.

Han återkommer med emfas, precis som i sin förra bok, till ”kriget mot narkotikan”. Återigen dras cannabismotståndaren Harry J. Anslinger och hans narkotikabyrå FBN fram i ljuset, liksom antidrog-presidenterna Nixon och Reagan. Här finns onekligen poänger att hämta när det gäller USA med sina hårda narkotikalagar. ”War on drugs” dras ständigt fram av cannabisvännerna som om det vore enda alternativet till legalisering. Det kriget mot cannabis skedde emellertid  i så fall långt tillbaka i tiden. År 1997 dömdes till exempel 1,2 miljoner personer i USA till delstatsfängelse. 1,6 procent av dem för enbart marijuanabrott, och 0,7 procent för enbart innehav och alltid för mer än 25 gram.[1]

Alla intervjupersoner gillar legalisering

För övrigt har Wicklén fel, menar jag, när han överbetonar Anslingers roll bakom FN:s narkotikakonventioner. I själva verket var det i huvudsak påtryckningar från en lång rad utvecklingsländer med månghundraåriga negativa upplevelser av cannabis, som ville att drogen skulle förbjudas i samma klass som opiater och kokain.[2]

Alla Wicklén pratar med är i olika grad positiva till att göra cannabis mer tillåten. Även den fackliga representanten från polisens fackförbund i Berlin har de åsikterna. Det samtalet handlar mest om hur illa genomtänkt legaliseringen i Tyskland har varit.

När det gäller Tyskland, och Europa, ligger framtiden för cannabisindustrin i första hand på den medicinska användningen. Här växer marknaden starkt. Wicklén återkommer för övrigt ofta till den medicinska nyttan, både i sina egna slutsatser och det hans intervjupersoner påstår. Dock påpekar han själv överdrifterna om cannabis som mirakelmedicin.

Genom det snäva urvalet av dem han låter komma till tals får läsarna gång på gång veta att alkohol är mycket värre, det ger baksmälla och avstängdhet från världen, till skillnad mot de goda effekterna av cannabis. Kaffe nämns ett par gånger som en beroendeframkallande och farlig drog.

Drogen i sig är inte problemet

En annan svaghet i boken, förutom att han bara pratar med cannabisvänner, är att det är tunt med hänvisningar, både i texten och källförteckningen, till vetenskapliga studier om skadeverkningar. Om medicinsk nytta finns inga forskningsrapporter alls. Det här är i och för sig inte en sådan bok, men om författaren hade gjort en lika noggrann djupdykning i den moderna forskningen skulle han knappast komma till slutsatsen att det inte är drogen i sig som är problemet utan hur den används. Och att det mest skadliga är förbudet.

Av de fem modeller Wicklén beskriver för cannabisreglering i framtiden nämns olika former avkriminalisering och legalisering. En jämförelse med en sjätte modell borde också redovisas; en reglering där drogen inte alls är tillåten. Det är trots allt fortfarande det vanligaste narkotikapolitiken i Sverige och världen.

[1] Robinsson (2005). Who´s really in prison for marijuana. Who’s Really in Prison for Marijuana? | Office of Justice Programs

[2] Dokument på Riksdagsbiblioteket från Commission on Narcotic Drugs 1953, 1954, 1955, 1957, 1958 och 1963.

• Johan Wicklén: Du gröna nya värld – cannabis, industrin och framtiden, Volante 2026 (306 sidor)