Nytt år innebär valår. Kommer det att påverka narkotikadebatten i en tid där såväl konsumtion som dödlighet gått ner över tid?

Till att börja med kan väl konstateras att det knappast är troligt att legaliseringsfrågan kommer upp på dagordningen av de etablerade partierna. Svenskarnas oro, enligt SOM-institutet, ligger i ökad narkotikaanvändning och den stillas inte av en legalisering. Resultaten från de länder som infört legalisering imponerar heller inte. Sen lär några ungdomsförbund fortfarande försöka lyfta frågan, men där är viktigt att komma ihåg att en majoritet av dem är emot legalisering.

Avkriminalisering då? Nja, det enda parti som är för avkriminalisering, och då enbart av bruket, är Vänsterpartiet, men där har partiledaren själv hellre velat lyfta den viktiga frågan om hur de som köper narkotika av gängen är med och finansierar den organiserade brottsligheten. Centerpartiets beslut tidigare i höst om att inte förbjuda narkotika i blodet motsades direkt av att de samtidigt avslog motioner om avkriminalisering. Beslutet ska nog mer ses som en utveckling från påföljd för alla användare i preventivt syfte till att den som har ett beroende i stället bör få vård.

Och här kan kanske finnas något inför valrörelsen där vi ser fler partier uttrycka stöd för någon form av smartare påföljder än enbart böter för alla. Centerpartiet har haft tongivande ledamöter som motionerat om det i riksdagen liksom Miljöpartiet. Moderaterna och Liberalerna har sedan tidigare uttryckt stöd i den riktningen. Vi ser den utvecklingen även i andra länder som Norge, Frankrike och Storbritannien. Förbudet i sig har ett preventivt syfte och bidrar till tidig upptäckt, men för den med beroende behövs andra reaktioner av samhället. Här kan finnas en fråga att skapa skillnad gentemot andra partier. Men kanske upplevs det som svårt att driva i en valrörelse i tider av hårdare tag?

Familjeklassning då, eller generisk klassificering som det formellt kallas? Vi har idag ett problem med att icke narkotikaklassade droger säljs öppet och legalt innan de hinner förbjudas av regeringen, och då reas dessa produkter ut innan förbudet träder i kraft. Här har partierna bara hunnit nosa på frågan. Samtidigt har redan ett tiotal länder i Europa infört familjevalklassning, bland annat Norge som inte upplever samma sak som vi. En familjeklassning skulle inte bara bidra till att stoppa cannabisliknande preparat, utan även rusta oss inför mer dödliga substanser som kan komma i kölvattnet av att talibanerna i Afghanistan stoppat opiumodlingarna.

Samtidigt har det inte hänt ännu, tvärtom har tullen gjort rekordbeslag av heroin, vilket tyder på att opiumbristen ännu inte slagit till. Kanske är det tullen som blir årets valvinnare efter år av extra resurser till polis? Sverige gör fler och fler beslag, samtidigt som konsumtionen inte ökar utan snarare tycks minska. Dels beror det på att vi blivit än mer av ett transitland efter att EU med länder gjort extraordinära insatser i hamnarna i Belgien och Nederländerna dels för att tullen troligen blivit effektivare. Tillgänglighetsbegränsande insatser har effekt och befolkningens oro för ökad narkotikaanvändning är reell. Den som lovar mer resurser till tullen har mycket att vinna.

Å andra sidan kan jag väl konstatera att det som borde vara på allas läppar är mer insatser kring förebyggande arbete och stöd till recovery/ återhämtning, men det lär väl ingen föra fram mer än verbalt i debatterna. Nej, valfrågorna gällande narkotikapolitik lär ligga inom området ”hårdare tag” och då ligger familjeklassning och mer resurser till tullen nära till hands. Men kanske finns smartare påföljder med som en bubblare?