Nikotinindustrin gör comeback i stadskärnan med färgglad marknadsföring. Politikerna måste vakna – annars riskerar vi en ny generation av beroende, skriver Rebecka Öberg och Sindra Berndt från IOGT-NTO.
P å Drottninggatan i Stockholm öppnar snart en ny butik för snus- och nikotinprodukter. Framför skyltfönstret står en kuliss, sprayad i färgglada bokstäver: “Snus is life. The modern way.” Förbipasserande bjuds att kika in genom ett litet hål för att få en glimt av framtiden. Det hela känns överraskande, för konceptet “tobaksaffär” tillhör annars en era i det förgångna. I takt med att svenskarna röker minst i hela EU har den kommit att försvinna ur vår moderna stadsbild. Ändå står vi här, på huvudstadens mest centrala plats, och ser den göra comeback – som om den vore framtiden. Hur har det blivit så?
En första anledning är att tobaksaffären inte längre fylls av blekta cigarr- eller cigarettförpackningar i en mörk, rökig kiosk. I stället har nikotinindustrin klätt upp sig i urbana slogans och marknadsföring som flirtar med streetkultur. Beroendet säljs inte längre som ett tyst hörn av vardagen, utan som en trendig livsstil. Den gamla affärsmodellen är densamma, men förpackningen har blivit färgstark, ung och “modern”.
Industrins återkomst i stadskärnan vore kanske dessutom en kuriositet om det bara handlade om vuxnas vanor. Men i dag har nästan varannan elev i årskurs 9 redan provat tobaks- eller nikotinprodukter, och var tionde använder vitt snus varje dag, enligt CAN:s Skolundersökning 2024. När budskap som “the modern way” blinkar från stadens mittpunkt är det framför allt unga köpare som ser och lockas. Det som skulle vara början på en rökfri generation riskerar därmed i stället att bli starten på ett nytt slags beroende.
Att detta sker mitt framför våra ögon beror också på en viss tröghet från politiken. Sverige har all anledning att vara stolt över sina låga rökningstal, men medan fokus länge har legat enbart där har nya nikotinprodukter kunnat växa fram ostört. Industrin har agerat snabbt och offensivt, medan politiken har rört sig långsamt och reaktivt. Därför kan tobaksaffärer nu kliva tillbaka in i stadslivet – inte som dammiga minnen från forna dagar, utan som skinande symboler för “modernitet”.
Vad som etableras i våra stadskärnor bör inte passera som en kuriositet. Det är en väckarklocka. Sverige har en modern historia att vara stolt över – vi röker minst i hela EU – men vi kan inte luta oss tillbaka och tro att kampen är vunnen. Politikerna måste visa att de ser utvecklingen, annars riskerar vi att tappa det försprång vi har byggt upp. För i slutändan gäller det enkla: you snus, you lose.