Det har varit ganska tyst från politikerna om narkotika senare tid, men frågan är ständigt aktuell och hälsokonsekvenserna många. För är det något vi sett är att legala produkter leder till högre konsumtion jämfört med förbjudna, och att fler användare ger fler skador. Det skriver Peter Moilanen, Narkotikapolitiskt Center, i en sommarkrönika.
Första halvan av 2025 har, till skillnad från de senaste åren, i princip inte handlat om narkotikapolitik. I alla fall inte om vi med det menar förebyggande arbete, behandling och annat stöd eller diskussionen om kriminaliseringens nytta. Det är som om luften gått ur sedan samsjuklighetsdelegationen tillsatts och nya socialtjänstlagen börjat gälla. Inte ens en ny ANDTS-strategi tycks vara i antågande från regeringen.
Här behöver vi se en förändring till hösten då icke-medicinsk narkotika fortsätter orsaka skador och elände för såväl enskild, närstående som samhälle.
Ett embryo till utveckling kunde i och för sig skönjas när frågan om familjeklassning åter blossade upp och socialminister Jakob Forssmed öppnade upp en dörr för det. Detta efter att butiker åter helt lagligt sålt cannabinoida produkter, denna gång i Göteborg. Och när regeringen efter en tid lyckats förbjuda substanserna så reas de ut. Här skulle en familjeklassning troligen stoppa detta effektivt. Vårt grannland Norge, som har familjeklassning sedan länge, har inte detta bekymmer. En sådan ordning skulle även bidra till att stoppa mer innovativa dödliga substanser framöver.
Däremot är frågan om gängkriminalitet ständigt fortsatt på tapeten, och det med rätta. Att narkotikahantering spelar stor roll där är väl belagt, frågan är bara om det är orsak till gängkriminalitet eller ett symptom? Skulle till exempel en legalisering av cannabis minska gängkriminaliteten och skjutningarna?
Vad gäller det senare kan vi möjligen se ett svar utifrån det kanadensiska exemplet. De legaliserade cannabis 2018 och har ännu inte sett en nedgång av antalet mord som gängkriminella är inblandade i. Kanske beror det på hårdare kamp om en minskad marknad? Eller på att narkotikan omsätter så mycket mer än cannabis? En legalisering av cannabis löser inte kokainförsäljningen. Och de som är under den åldersgräns som satts fortsätter förstås köpa av gängen.
I debatten förs ofta fram jämförelser med alkoholen. ”Titta på denna legala produkt där vi inte ser samma brottslighet som de substanser vi till 100 procent lämnat i händerna på kriminella!” Men hur är det egentligen med den saken?
Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning, CAN, har gjort en specialkörning av siffror från den så kallade Monitormätningen, där de varje månad intervjuar 1500 svenskar om deras alkoholinköp. De kan där ta fram siffror på hur många svenskar per månad som köpt smugglad alkohol. Och siffrorna är intressanta.
Sett till de senaste fem åren har ungefär en procent av svenskarna köpt smugglad alkohol under de senaste 30 dagarna, med ett spann från 1,2 procent 2020 till 0,6 procent 2024. Det är främst män som köper. Inte så många kan tyckas, men det är troligtvis fler som nyttjat smugglad alkohol än de som köpt. Noterbart är att denna procentenhet är 100 procent illegal, precis som all cannabisanvändning är.
Jämför vi då detta med just cannabis, som är den substans som oftast lyfts upp att legalisera, ser vi att det var cirka 0,8 procent som de senaste 30 dagarna använt den. Även här är all användning hundra procent illegal och siffran antagligen något högre.
I slutänden tycks det inte skilja så mycket i storleksordning av hur stor andel av svenskarna som använder illegalt insmugglad alkohol jämfört med illegal cannabis. Däremot är konsumtionen av alkohol så pass mycket högre än cannabis att andelen blir betydligt mindre.
För är det något vi sett är det att legala produkter leder till högre konsumtion jämfört med förbjudna, och att fler användare ger fler skador.
På tal om det noterade jag i den nyligen publicerade forskarrapporten ”När mindre är mer”, (från Alkoholen och Samhället, pdf-fil) framtagen av en internationell forskargrupp, att USA:s alkoholförbud 1920 till 1933 innebar minskade alkoholrelaterade dödsfall samt att antalet mord, misshandel och narkotikabrott ökade när förbudet sedan togs bort.
Inte för att det är rimligt att införa ett förbud för en substans som används av 85 procent av befolkning. Däremot finns många hälsovinster att vinna på att behålla förbudet av narkotika med relativt få användare. Och fortfarande återstår frågan om varför gängkriminaliteten skiljer sig åt mellan illegal alkohol och narkotika trots samma storleksordning av svenskar som köper. Något att fundera över när vi nu njuter av sommaren.