Rapporten ”Lätt att nå” (pdf, 100 sidor) från IOGT-NTO:s barnförbund har för 22:a året frågat Sveriges kommuner om vilken hjälp som erbjuds de barn som växer upp i familjer med beroende eller skadligt bruk av alkohol – och hur många av dem som verkligen får stöd.
Resultatet är bedrövligt. Trots att 97 procent av de 201 av de kommuner som besvarat enkäten uppger att de har stöd att erbjuda, så är det bara en dryg procent som verkligen får hjälp.

– Det är orimligt att så få barn får det stöd de faktiskt har rätt till. Vi måste sluta tro att det räcker att kommunen erbjuder stöd. I praktiken lämnas de flesta barn ensamma, säger Mona Örjes, Junis talesperson för barnfrågor, i en kommentar.

Enligt en bedömning av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) bor 15 procent av landets barn i familjer där minst en förälder dricker så att det påverkar barnen negativt. Det motsvarar över 260 000 barn i de kommuner som besvarat Junis enkät, men bara 3 559 barn fick något stöd där under fjolåret, enligt rapporten.

– Det är en skam och ett misslyckande för hela samhället. Vi pratar om barn som lever i ständig oro, känner ensamhet och skam, riskerar att lämna skolan utan fullständiga betyg, måste ta ett vuxenansvar och har högre risk att utsättas för våld och själva utveckla beroende, säger Mona Örjes till Drugnews.

Eftersom inte alla storstadsdelar har besvarat enkäten, så hoppas hon att fler barn fått stöd än vad som framgår av rapportens siffror. Men hon konstaterar ändå att det är en skam att bara någon dryg procent får hjälp via kommunen – en siffra som inte ökat under alla år Junis gjort enkäten.

– Visst, trist, men samtidigt tycker jag att det är lättare att nå ut och att fler uppmärksammar problemen och vill göra något. Det krävs en genomtänkt struktur i kommunerna, samarbeta mellan skola, socialtjänst och beroendevård, våga fråga om det finns barn där hemma och agera om man misstänker att det inte står rätt till, säger hon.

Vanliga stöd som erbjuds finns är familjeinsatser, stödsamtal, delta i stödgrupp där barn kan se att de inte är ensamma. Flera kommuner uppger att det behövs ökat samarbete mellan olika enheter (mindre stuprör), mer resurser och politiska prioriteringar om att hjälpa utsatta barn.

Det inte är en höger-vänster-fråga i kommuner, enligt Junis, utan politiker på alla nivåer måste ta sitt ansvar och agera och fråga sig – vad kan jag göra för att fler barn ska få hjälp i tid?
– Politiker borde istället inse att det är kostnadseffektivt att nå utsatta barn tidigare med stöd. Då kan ju fler få hjälp och framtida problem förebyggas, säger Mona Örjes.

Men i grunden handlar det om vuxenansvar.
– Det är superviktigt att våga prata om det egentliga problemet. Att om fler vuxna använder alkohol och andra droger, så kommer fler barn och andra anhöriga att drabbas, säger Mona Örjes.

I rapporten lyfts även goda exempel på lokala verksamheter som lyckas nå barn i familjer med alkoholproblem. Fler utsatta unga upptäcks i Skåne sedan regionen uppmanade att strukturerat ställa frågor om barnen och hemförhållande, ”Child Check”, inspirerat från Nederländerna. Och Beroendecentrum i Stockholm har idag barnambassadörer på varje klinik, ”Alla ska tänka barn”, trots att verksamheten är för vuxna.

Junis – en barnorganisation med 800 nyktra ledare, som ingår i den numer sammanslagna Nya nykterhetsrörelsen – har också tagit fram material med kunskapsstöd som kan användas i skolan (t.ex. Ludde) och värdegrundsmaterial (som ”Klasskompisar” med noveller, teman och tusen känslor). En ny portal på nätet planeras också till hösten för 8-12-åringar med budskap som att ”det är inte mitt fel att föräldrar dricker”, med länkar till Bris m.fl.