STANFORD Under några år runt 2020 förändrades narkotikapolitiken drastiskt i västra USA i en våg av liberaliseringar, men bara några år senare har utvecklingen vänt och narkotikalagstiftningen skärps åter igen.
Professor Keith Humphreys från Stanford gav på ett seminarium med Narkotikapolitiskt center sin bild av vad som gav upphov till den snabba förändring av politiken i delar av USA, först i en liberalare riktning, och sedan tillbaka igen.
Det handlar om tre områden, vid den amerikanska Stilla havskusten: staden San Francisco i Kalifornien, delstaten Oregon och delstaten Washington. Men enligt Keith Humphreys var det en händelse i en helt annan del av USA som hade stor betydelse för den politiska förändring, nämligen mordet på George Floyd i Minneapolis, Minnesota. Floyd mördades av en polis medan flera andra poliser tittade på. Detta ledde till protester över hela USA och inte minst längs hela den amerikanska Stilla havskusten. Protesterna handlade inte bara om vad som hände George Floyd , utan också om hur polisen i allmänhet fungerade i USA. I detta fanns också bilden att narkotikapolitiken hade en tydlig rasdimension och särskilt drabbade afroamerikaner.
Denna del av USA är också enligt Keith Humphreys den mest individualistiska, där man hyllar individuell frihet mer än regler för det gemensammas bästa, Det är också en av de minst religiösa delarna av USA. Detta gjorde att det fanns en god grogrund för förändringar i synen på narkotikapolitiken.
Förändringarna skedde på lite olika sätt på de olika platserna. I San Francisco valdes en distriktsåklagare som gick till val på att han ansåg att narkotikabekämpning var det samma som ett krig mot droger, som var både ineffektivt och rasistiskt. Han skulle inte ägna sig åt det, utan i stället prioritera att åtala fler poliser för maktmissbruk och övergrepp.
I delstaten Oregon legaliserades all narkotikaanvändning, både offentligt och privat, genom ett folkomröstningsinitiativ. Även lagstiftningen kring langning och försäljning av narkotika liberaliserades kraftigt.
I delstaten Washington var det istället domstolen som tog det avgörande steget och helt enkelt konstaterade att det enligt konstitutionen inte var möjligt att upprätthålla ett förbud mot innehav av narkotika. Därmed legaliserades narkotikainnehav helt. Lagstiftaren följde sedan upp detta med justeringar av lagstiftningen som både sänkte straffet för att använda narkotika och för langning.
När de här besluten togs var de populära, också hos befolkningen. Distriktsåklagaren i San Francisco valdes med ett tydligt mandat att inte ägna sig åt narkotikabrott, i Oregon drevs förändringen igenom genom en folkomröstning.
De polisiära insatserna mot narkotika minskade kraftigt. I delstaten Washington minskade till exempel antalet gripanden för innehav med 90 procent. Men även det offentliga rummet förändrades. På många platser ockuperades den offentliga miljön av narkotikahandel eller personer som öppet använde droger. Även brottsligheten ökade, både våldsbrott och stölder.
Inte minst ökade antalet som dog av överdoser. San Francisco, Oregon och Washington satte alla tre rekord i antalet överdoser åren efter liberaliseringarna. Och det går inte heller att se att fler sökt vård och behandling, snarare tvärt om.
Professor Keith Humphreys är noga med att påpeka att det inte går att säga att bara för att något sker efter att politiken förändrats, är det förändringen som orsakat det som skett.
Medborgarna har dock dragit sina slutsatser. När vi kommer fram till 2023 och 2024 har dessa en gång populära politiska förslag om narkotikapolitiken blivit ganska impopulära. Och väljarna vände sig mot dem. Det blev därmed återkriminalisering, skärpta straff och den distriktsåklagare som gått till val på att inte ägna sig åt narkotikabrottslighet blev bortröstad.
Detta visade enligt Keith Humphreys att det finns en massiv splittring mellan vad aktivister vill ha och vad allmänheten vill ha. Aktivisterna såg färre gripanden och att det var lättare att använda droger än någon annanstans i landet som något bra. Eventuella kostnader är värda att betala.
– Men den genomsnittliga personen vars grannskap förstördes, eller människor som älskade människor som var beroende, men som nu inte fick någon hjälp, de höll inte med om det sa Keith Humphreys.
Vid seminariet medverkade också professor Jonathan Caulkins och det modererades av Sara Heine.