Beroende ska inte behöva hoppa höjdhopp

Man ska inte behöva hoppa höjdhopp in i behandlingsystemet, utan det ska vara ett system utan trösklar där man kan röra sig mot rehabilitering. Det menar Hanna Ljungvall, som Drugnews träffade i samband med U-folds seminarium i Uppsala.


Hanna Ljungvall, forskare och hälso- och sjukvårdskurator vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, menar att man inom den specialiserade beroendevården liksom behöver kvala in och visa att man är tillräckligt sjuk, men att man sedan ska bli frisk på en gång.
– Du ska ha en beroendediagnos, du ska ha måttligt till svårt substansbrukssyndrom, men sedan så ska du inte ha det längre när du väl är inne i vården. Det är höga trösklar in och låga trösklar ut och det där blir ju svårt att hantera när du dessutom inte har riktig ordning på resten av livet, säger Hanna Ljungvall.

Enligt Hanna Ljungvall är svensk beroendevård fortfarande väldigt mycket inne på rehabilitering, med drogfrihet som mål och att man ska nå någon form av social stabilitet. Man ska kunna återgå till arbete, återetablera sociala nätverk och återetablera kontakten med sin familj.

– Det är väl inget fel i sig att vi har höga ambitioner och att vi faktiskt vill att människor ska kunna återetablera sig i samhället. Men det kanske inte är det enda vi kan erbjuda, säger Hanna Ljungvall.

Hon menar att vården behöver erbjuda någonting annat också och att det framför allt behövs olika trappsteg inom vården.

–  I stället för att ha trösklar kanske vi måste bygga ett system där man kan röra sig försiktigt mot en rehabilitering i stället för att behöva liksom hoppa höjdhopp in i behandlingsystemet, säger Hanna Ljungvall.

Här menar hon att de skadereducerade insatserna kan ses som ett trappsteg på vägen, men också att en del kan bli kvar länge på det trappsteget. Och på den grundläggande, skadereducerande nivån ska det i princip inte finnas någon tröskel in och det ska inte gå att bli utsparkad.

Men det finns också en risk att det skadereducerande perspektivet blir alltför dominerande. Hanna Ljungvall hänvisar till studier från Kanada, som är ett land som har en tydligt skadereducerande inriktning, som visar att väldigt många patienter har önskan och ambition att ta sig vidare till rehabilitering.

– När man undersöker vad brukarna själva tycker så kan de lätt känna sig lite bortglömda om det bara är utdelning av sprutor och olika LARO-läkemedel på någon form av löpande band, säger Hanna Ljungvall

Hanna Ljungvall menar att beroendevården behöver utgå mer från den enskilda patienten och vara mer personcentrerad, så att patienten blir ett eget subjekt och patienten har en egen agenda.  Patienten har en egen vilja med att söka vården och det måste vården ta reda på. Vad vill patienten uppnå. Det innebär inte att professionen ska abdikera. Den vet fortfarande vad som är evidensbaserat och vad vården kan erbjuda.

– Ska vi får till personcentrerad vård måste vi våga individanpassa. Vi måste göra gemensamma, långa och kortsiktiga behandlingsmål, med tydliga ansvarsfördelning både mellan organisationer, men också mellan individ och professionella, säger Hanna Ljungvall.

Annonser