Problemen med narkotika blir bara värre och missbruket går allt längre ned i åldrarna. Den allmänna bilden är hela tiden densamma. Men stämmer den verkligen?  Det är lätt att tro att det i Sverige finns bra register och välordnad statistik på allt. Men ska man försöka ta reda på hur läget är när det gäller narkotikautvecklingen är det tydligt att det finns brister.

Inom några områden finns underlag för att följa utvecklingen.
Ett område där det finns lång statistik är CAN:s ungdomsundersökningar av elever i grundskolans år 9 och gymnasiets år 2. Undersökningarna har gjorts sedan 1970-talet och håller en god kvalitet. Det är undersökningar där eleverna själva får rapportera användning av till exempel tobak, alkohol och narkotika.

Det andra området är kriminalstatistiken – både vad gäller brott och beslag. Där finns möjlighet att följa utvecklingen över tid, men man behöver vara medveten om att utfallet till en betydande del styrs av de prioriteringar som görs av polis och tull.

Det tredje området är dödligheten relaterad till narkotika. Här finns det statistik, men den har också varit mycket debatterad. I en rapport från 2016 konstaterade till exempel CAN att: ”Det framkommer tydligt i denna rapport att den svenska statistiken över narkotikarelaterade dödsfall (och narkotikadödsfall), och framförallt rapporteringen av denna, har varit förvirrande.”

Det saknas dock ett objektivt mått på användningen av narkotika i samhället. Här skulle en systematisk och strukturerad uppföljning av narkotika i avloppsvatten passa in. Idag sker detta sporadiskt och utan att det sammanställs och analyseras. Även om det för enskilda kommuner finns tidsserier, finns det för Sverige som helhet ingen möjlighet att över tid få en bra bild av utvecklingen både av hur mycket narkotika som finns i samhället och vilken narkotika som för närvarande ökar och minskar.

Folkhälsomyndigheten vill ta fram ett sådant program. Det uppdraget borde de få.

Socialstyrelsen håller som Drugnews också rapporterat på att ta fram en kartläggning av det som de kallar problematiskt narkotikabruk. Senaste detta skedde var 2007. Det är orimligt att det dröjer hela 15 år mellan tillfällena då det narkotikamissbruket kartläggs.

Det kommer aldrig att finnas något perfekt sätt att samla in uppgifter. Verkligheten är också komplicerad och inte så svart-vit som det ibland kan låta i debatten. Vad Sverige skulle behöva är ett uppföljningspaket för att få bättre kontroll på narkotikasituationen. Genom att skapa en sådan bredare bild blir det möjligt att tydligare se trender och upptäcka förändringar i vilka droger som missbrukas och hur. Det gör att det kan gå snabbare att sätta in insatser från samhället och sedan utvärdera om insatserna får effekt.

Socialminister Jakob Forssmed har nu chansen att göra ett bestående avtryck i kampen mot narkotikans skadeverkningar genom att se till att få ett effektivt och välavvägt system för att följa narkotikautvecklingen i Sverige över tid och där alla olika aspekter speglas. En början på detta vore att ge klara besked om att ta fram ett program för att följa narkotika i avloppsvattnet och att säkerställa att antalet personer som drabbas hårt av narkotika kartläggs regelbundet och betydligt tätare än vart 15:e år.