Om dödsskjutningar och narkotikans barnsoldater

Ska vi få bort dödskjutningarna måste vi rädda barnen och få bort efterfrågan på narkotika. Så lyder slutsatsen i boken Mitt ibland oss, av advokaten och målsägarbiträdet Evin Cetin som skrivit den tillsammans med författaren Jens Liljestrand.


Det är en reportagebok om personerna bakom skjutvapenmorden och om narkotikahandeln som är motorn bakom det eskalerade våldet. Evin Cetin har träffat de som beställer morden och de som lever med dödshot över sig – vilket ibland kan vara samma personer. Hon har även intervjuat poliser, anhöriga (mest mödrar) till offren och förövarna och kvinnorna som också ingår i gängen. Samtalen har skett vid köksbord, i fängelser, utomlands, dit en av de jagade gängledarna gömt sig, och ute i förorterna där morden sker.

Framför allt är det söner till första generationens invandrare som säljer drogerna medan kunderna som har råd att betala de dyra varorna är på den ”vita sidan”, det vill säga vanliga svenskar.


Evin Cetin och Jens Liljestrand, boken Mitt ibland oss (202 sidor, förlaget Mondial 2022).


Evin Cetin och Jens Liljestrand. Pressbild Mondialö

Här kan jag tycka att Cetin borde har skrivit mer om gängmedlemmarnas eget missbruk som en drivkraft att begå brotten, att narkotikans verkan är en kraft i sig. Det är min enda

invändning mot hennes mycket starka skildring. Boken är också stilistiskt välskriven tack vare Jens Liljestrands medverkan.

Cetin ger en inträngande och otäck bild, inte minst för att droghandeln och våldet verkar hopplöst att komma åt. Väldigt unga pojkar, från 12-år, ibland ännu yngre, rekryteras av de några år äldre att sköta transporter och langning.

Tonåringarna styrs i sin tur av gängledare i 20-årsåldern. Systemet med dessa ”narkotikans barnsoldater” bygger på att de inte riskerar några straff, eller åtminstone inga fängelsevistelser.

Dessa barn och tonåringar känner sig inte alls utnyttjade, när de i efterskott berättar sina historier för Cetin. Tvärtom var de glada att få tjäna pengar. Om de inte agerade springpojkar eller själva sålde narkotika skulle de inte haft råd att köpa någonting, eftersom de kommer från fattiga familjer.

Cetin pratar också med kvinnorna i gängen, som överraskande nog inte heller känner sig utnyttjade. De kommer in kriminaliteten via sina pojkvänner i vuxen ålder, men åker sällan fast. Ofta har de vanliga jobb vid sidan om. I skuggan av gängen kan de tjäna stora pengar genom att gömma och smuggla narkotika, utan att riskera att bli mördade. En av de intervjuade kvinnorna berättar om sitt återkommande lyxliv på fashionabla turistorter genom att regelbundet transporterar narkotika på flygresor. Hon stoppar upp drogerna i ändtarmen eller i underlivet och kan bara avslöjas av narkotikahundar. Hittills har hon aldrig åkt fast, berättar hon i boken.

En annan ögonöppnare för författaren själv, och för de flesta läsare, är hur enkelt det är för gängledare som döms till långa fängelsestraff att kunna fortsätta att styra sina gäng inifrån anstalten.

Polisen lyckades sätta fast minst 176 personer tack vare Encrochat-härvan. 1094 fängelseår utdömdes. Emellertid upphör inte deras kriminalitet bakom murarna. Cetin får själv bevittna hur två gängledare på ett enkelt sätt kan ringa varandra via en av anstalten godkänd kontakt utanför anstalten.
De kriminella är alltid experter på att utnyttja regelverket till sin fördel, skriver Cetin.

Det är en dyster bild som hon förmedlar, men boken ger nya insikter som kanske kan bidra till något konstruktivt.  Mitt ibland oss ett viktigt undersökande reportage.

Annonser