”Skrota LVM och samordna vården”

Regionerna ska ha det samlade ansvaret för att personer med både beroendeproblem och psykisk sjukdom inte ska falla mellan stolarna. Även all tvångsvård för allvarligt skadligt bruk bör bli regionernas ansvar och lagen om vård av missbrukare (LVM) avvecklas, föreslås i en utredning.


Det var samsjuklighetsutredningens särskilde utredare Anders Printz som i tisdags lämnade slutbetänkandet till regeringen. Tidigare har han i ett delbetänkande föreslagit att regionerna ska ha helhetsansvaret för missbruk och psykiska problem, då många personer med beroende idag slussas fram och tillbaka mellan socialtjänst, psykiatrin och sjukvården.
”Vi kan inte kräva att den som har ett beroende först ska sluta missbruka innan de kan få psykiatrisk vård”, skriver Printz och utredningssekreterarna på DN debatt.

Problemen uppmärksammades i SVT Uppdrag granskning om flickan Sanne som nekades hjälp, utan skickades runt till olika instanser i kommun och region, utan att få hjälp och där ingen tog hela ansvaret. Anhöriga samlade namn, demonstrerade och uppvaktade politiker och socialminister och riksdagen drev på för att regeringen tillsatte en utredning.

Anders Printz. Foto: Drugnews

”Från delar till helhet” hette utredarens första betänkande i november 2021, som Drugnews tidigare rapporterat om. Nu har han lämnat sista delen där även en översyn av tvångsvården gjorts, utifrån ett tilläggsdirektiv.

Utredaren föreslår att tvångsvården för skadligt bruk och beroende ska bli regionernas ansvar och vara en sammanhållen vårdkedja där patienten är i centrum. SiS (Statens institutionsstyrelse) ska inte längre få sköta tvångsvård och LVM-lagen föreslås att försvinna. Istället ska tvångsvården regleras i lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

– Vi vill reglera tvångsvården i LPT. Det ska också alltid övervägas om personen behöver integrerade insatser från den samlade vården, sa Anders Printz på pressträffen.

Tvångsvård ska främst användas för att förhindra dödsfall och allvarlig sjukdom.

Han bedömer att kan tiden inom tvångsvården (idag högst sex månader) bli kortare med samordning, men att fler vårdas inom psykiatrins slutenvård.

Ett nationellt ansvar för tvångsvården föreslås och att en särskild kommission inrättas på Socialstyrelsen för att se till att den blir rättssäker, följa vilka tvångsåtgärder som används, försöka minska dem, och kunna jämföra mellan regionerna över tid hur man arbetar.

Utredningen föreslår även att sjuk- och hälsovården ges ökat medicinskt ansvar att omhänderta berusade personer (om de inte anses utgöra en säkerhetsrisk), istället för föras till polisarrester där ibland dödsfall förekommer. Omkring 50 000 omhändertas årligen för fylleri (lagen LOB).

Socialtjänsten ska dock fortsatt hjälpa till med boende, sysselsättning och annat för att stärka vårdkedjan. Personal från kommuner och regioner ska dessutom arbeta integrerat – ”under samma tak och åka runt i samma bil” – med de mest utsatta arbeta som har multiproblem, en del kanske hemlösa och svåra att nå.

För att kunna genomföra en sådan stor reform, med samlat huvudmannaskap och ändrade lagar, så föreslås den göras under fem års tid. Regionerna beräknas behöva 1,5 miljarder kronor extra per år för det ökade ansvaret och fler patienter, resurserna ska överföras från både staten och kommuner.

Samsjuklighetsutredaren bedömer att det blir samhällsekonomiskt mer lönsamt och effektivt att samla ansvaret och arbeta så här.

Socialminister Jakob Forssmed (KD) och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) tog emot förslagen och menar att det finns stort behov av en reform på samsjuklighetsområdet. En slags Lex Sanne.

– Det är glädjande att det nu finns ett bra underlag om en grupp som tillåtits falla mellan stolarna, för att kunna gå vidare med viktiga åtgärder och förbättra deras situation, sa Camilla Waltersson Grönvall på pressträffen.

Nu ska förslagen ut på remiss och regeringen därefter fundera och besluta om lagförslag.

• Fotnot: Slutbetänkandet ”Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja SOU 2023:5, (pdf-fil, 546 sidor).

Annonser