UNDER Allhelgonaveckan tänds traditionsenligt runt landet sedan ett par decennier ljus till minne av narkotikans offer och för deras anhöriga.

– Narkotikan tar många liv, det är som en Estoniafärjeolycka varje år och nästan ingen talar om det, sa Sofia Modigh, IOGT-NTO, som ledde samtalen vid Sergels torg på Allhelgonadagen 1 november.

Tända gravljus bildade ett ljushjärta framför scenen. Många stannade till, såg på de fladdrande ljusen, begrundade och gick vidare i höstmörkret.
Järvamammorna berättade om sina nattvandringar, trygghetsaktiviteter och att stödja föräldrar för att förhindra våld, missbruk och sprida lugn bland unga i området.
 – Tillsammans är vi starkare, sa Rokeya Begun från föreningen Gesguud.

Från Facebook-gruppen Droger dödade våra barn, med över 300 medlemmar, berättade Jeanette Ankartjärn om sin 27-årige son som avled i en överdos och hur hon idag tillsammans med andra föräldrar som också förlorat barn träffas och stöttar varandra runt Sverige.

För några år sedan slet Anne Hööglund, tvåbarnsmor i Södertälje, med eget missbruk, hemlöshet och var på väg in i ett kriminellt nätverk. Hon fick hjälp av Unga Kris att komma loss, praktik och bostad via andra föreningar, som hon berättade om för de samlade.

– Idag lever jag ett nyktert liv, det är jag tacksam för. Men jag tänker på de som inte är med oss längre. I midsomras gick min väninna Heide bort i en överdos. Jag kunde själv varit ett av de där ljusen, sa hon till Drugnews medarbetare och la en ros för sin vän.

En som i många år bekämpade droghandeln på Plattan är  Lennart Karlsson, som även är ordförande för Svenska Narkotikapolisen. Han har 33 års erfarenhet som polis, varav 25 i narkotikaarbetet.

– En ära för mig att stå här idag och få delta i manifestationen på denna plats. Här har jag träffat många människor under åren, och tyvärr är inte alla med oss längre.

Filip var första dödsfallet av drogen ecstasy i landet han fick ta sig an och Mohammed det senaste. Däremellan har han upplevt fler narkotikadödsfall än ljusen i ljushjärtat nedanför (cirka 55 ljus).
– Och jag minns dem alla i olika grad varenda en. Att åka hem och berätta för familjen vad som hänt är svårt, men det måste göras. Det är fruktansvärt för alla som drabbas – föräldrar, syskon, vänner och arbetskamrater, sa han.

Fler dör i gängskjutningar, ofta i bråk om droghandeln, men även personliga fejder. Vad bör göras?
– Min personliga uppfattning är att allting bottnar i kärlek, som det behövs mer av i samhället, även om det låter flummigt. Vi måste bry oss om varandra. Det måste finnas resurser att fånga upp alla unga som inte mår bra. För de är både morgondagens gärningsmän och offer, sa Lennart Karlsson.

Polisen kan bara gör en del, men för att bryta en nedåtgående spiral behöver utanförskapet brytas, mer förebyggande, tidigt ingripande och resurser till skolan, fritids, fältare, aktiv socialtjänst och en vård värd namnet, enligt Karlsson.
Men han ville denna kväll mer uppmärksamma minnesstunden, ge tid för eftertanke och tona ner kritik och krav.

Manifestationen, som arrangerades av Länsnykterhetsförbundet Stockholm, och även lyfte ideella föreningars roll för förändring, samlade ett hundratal deltagare avslutades med en tyst minut för narkotikans alla offer

Samma kväll hölls även en manifestation på Järntorget i Göteborg, som Recovery-nätverket arrangerade och där Johanneskören sjöng.
– Regnet upphörde och människor möttes och tände ljus för att minnas narkotikans offer. Minnesvärda och värdefulla möten med medmänniskor, hälsar Jessica Vikberg, RNS, från Göteborg.

Även ibland annat Västerås, Uddevalla och på Gotland – har anordnats manifestationer i veckan, i fredags kväll gick ett fackeltåg genom Visby för att minnas och påminnas om alkoholens och narkotikans offer.