Misslyckad narkotikapolitik – men vems?

Svenska narkotikapolitiken utmålas ofta i debatten som misslyckad, inte sällan av ungdomsförbunden Cuf, Luf och Muf. Men länder som Kanada och delstater i USA som legaliserat har betydligt värre dödstal än Sverige, visar ny statistik. Frågan är vilken drogpolitik som är misslyckad, undrar författaren Staffan Hübinette.

Den svenska narkotikapolitiken framställs i media som ett stort misslyckande. Främst för att narkotikadödligheten skulle öka och vara högst i Europa, men också för att narkotikaanvändningen skulle öka.
I en tidningsledare påstods till och med att narkotikadödligheten i Sverige är högst i världen. Ett debattprogram i SVT inleddes med påståendet att narkotikaanvändningen och dödligheten ökar.

Orsaken till den höga narkotikadödligheten sägs vara förbudet mot narkotika och där en avkriminalisering av all narkotika och legalisering av cannabis skulle minska dödligheten. Att narkotikaanvändningen ökar trots förbudslagstiftningen sägs vara ett bevis på att den inte fungerar.

I ett flygblad riktat till ungdomar med rubriken ”Dagens förbud dödar” förklarar Centerpartiets ungdomsförbund att ”Sverige har Europas högsta narkotikadödlighet. Detta eftersom det idag är olagligt att bruka droger.” Deras lösning är legalisering och information i skolorna om riskerna med att använda narkotika.

Att en legalisering av cannabis knappast minskar narkotikadödligheten och att information till skolelever om narkotika har liten eller ingen effekt bekymrar inte Cuf, men det låter som en bra idé.

Samtidigt medger de att en avkriminalisering och särskilt en legalisering riskerar leda till ökad narkotikaanvändning. Men det ses inte som ett problem då bruket i sig inte är anses vara problemet. Problemet är förbudet som tvingar människor att använda illegala och osäkra substanser. Med en legal, reglerad och kontrollerad försäljning i licensierade butiker och med information i skolan om risker med narkotika ska problemet lösas hoppas Cuf.

Förebilden är Kanada och särskilt provinsen British Columbia som gått allra längst i omläggningen av narkotikapolitiken i den riktning som kritikerna vill se i Sverige.

För de borgerliga och marknadsliberala ungdomsförbunden Cuf, Muf och Luf är Colorado som gått längst när det gäller kommersialisering och marknadskrafternas roll i legaliseringen en förebild.

Hur ser då verkligheten ut?

En jämförelse kan göras av narkotikadödlighet och cannabisanvändning i British Columbia, Colorado och Sverige.

Jämförelser av dödstal ska göras med försiktighet då både system och tillförlitlighet i rapporteringen kan variera, men både Sverige, British Columbia och Colorado har fortlöpande rapportering av dödligheten och relativ tillförlitliga system. Med reservation för att vissa olikheter i rapporteringen kan finnas kan ändå en jämförelse baserad på respektive myndigheters data göras.

Data över cannabisanvändning är mer säkra och jämförbara.

Om narkotikapolitiken någonstans ska betraktas som ett misslyckande är det just i legaliseringsförespråkarnas favorit British Columbia tätt följt av Colorado.

Medan både dödligheten och cannabisanvändningen har ökat kraftigt i British Columbia och Colorado, minskar dödligheten i Sverige och ligger på en betydligt lägre nivå. Cannabisanvändningen ligger stabilt på en mycket låg nivå. Inget tyder på att en legalisering av cannabis skulle minska narkotikadödligheten som dessa ungdomsförbund föreställer sig.

Narkotikaanvändningen i Sverige har varit stabil på en mycket låg nivå de senaste tjugo åren, en liten ökning har skett bland unga vuxna. Att det skulle vara ett bevis för förbudspolitikens misslyckande som legaliseringsförespråkarna hävdar är ett önsketänkande.

Den rimliga slutsatsen är i stället att Sverige lyckats hålla användningen på en stabilt låg nivå trots en cannabis- och legaliseringstrend i omvärlden.

Och trots en ökad tillgänglighet genom öppna gränser, internet som marknadsplats för både cannabisromantik och narkotikahandel och inte minst att cannabisföretag som bedriver aggressiv marknadsföring har etablerats även i Sverige. Detta talar för att politiken varit effektiv när det gäller att begränsa narkotikaanvändningen, inte ett misslyckande.

Narkotikadödligheten är vid en europeisk jämförelse hög i Sverige och enligt det europeiska narkotikacentret EMCDDA:s statistik den högsta i Europa. Men det finns ingen forskare som skriver under på detta.

Att Sverige skulle ha högst dödlighet är mycket osäkert. Däremot är vi bra på att registrera dödsfall.

Rapporteringen är i många europeiska länder så bristfällig att jämförelser knappast kan göras, vilket också EMCDDA påpekar. Jämförelser kan med försiktighet göras mellan länder som har liknande system och relativt tillförlitlig rapportering som de nordiska länderna eller som här mellan Sverige, British Columbia och Colorado.

Den svenska narkotikapolitiken har många brister, men kan knappast betraktas som helt misslyckad. Narkotikadödligheten behöver minska och narkotikaanvändningen hållas på en fortsatt låg nivå och helst minska. Inget tyder på att en legalisering av cannabis skulle vara lösningen.

Cuf, Luf och Muf kräver att den svenska narkotikapolitiken ska bygga på vetenskap och evidens, ett krav de inte ställer på sitt eget alternativ.

Skälet är enkelt. Något vetenskapligt stöd och evidens för att en legalisering skulle minska användning, skadeverkningar och narkotikadödlighet och förbättra folkhälsan som rimligen bör vara politikens mål finns inte.

Annonser