Sveriges bäst bevarade hemlighet

Det kom ett brev från Henrik Eriksson, alkoholberoende i ungdomen, idag socialpedagog i Gävle. Om firmafester, bakfyllor, familjefrid, dolda problem och att gå vidare. ”Det är dags att se allvaret i den accepterade alkoholismen”, skriver han.

De blodsprängda ögonen, darriga händerna och djupa suckarna du lyssnar till åtminstone fram till lunch på måndagarna och vad som kändes som något byggbranschen hade mest problem med då jag precis gått ut gymnasiet tidigt 2000-tal. Idag har det vuxit sig större än så.

Oavsett om du arbetar på ett sjukhus, kontor, i en mataffär eller fortfarande är kvar på ett bygge känns ofta spritdoftande måndags-andedräkter. Alla dessa år fram till idag har inneburit att du likt dom vi skakade på huvudet åt, då de drack sig allt fullare under timmarna av dagen som gick. Du minns nog också hur dom knappt klarade av att stå upp när vi hade arbetsplats mötet för dagen vid 16.

Jag vet inte hur många dom var på kontoret där dom riktiga höjdarna satt, men dom måste alla ha blundat otroligt hårt och haft surströmming i näsan i flera år för att låta det passera. 

Det var lite oskyldigt då, kändes det som, och det var dom fyra äldsta gubbarna på bygget som det berörde och med pensionen så nära höll alla andra tyst om det. Som om det handlade om vänlighet… För vems skull? Inte ett dugg vänliga var vi mot dom ovetande fruarna som väntade på sina män.

Och när flykten till arbetsplatsen och flaskan inte finns längre. Då kommer de jobbiga och ofta bortglömda negativa effekterna av att sluta tillföra alkohol tvärt. Och det talas ofta om hjärtat som ger upp och inte orkar jobba när alkoholtillförseln slutar tvärt om konsumtionen har pågått länge och i stora mängder.

Skakningar, svettningar och darrande ben då?

Ja, det handlar knappast om något gulligt tecken på trötthet då din kollega somnat för sent efter att ha tittat klart på Söndagsfilmen. Det är ett tydligt tecken på hennes hårda supande om inte alla helgdagarna, så mest troligt sent in på nätterna. Alkoholen är på väg ur kroppen och fylld av ångest då inte något fylls på påverkas hon också psykiskt av att känna den gnagande inom sig tills ni får stänga kontoret för dagen.

Sjukskrivningar, mående som försämras och kostnaderna för samhället ökar konstant (103 miljarder kronor enligt en beräkning för 2017).

Trots detta ser vi till att Systembolagets sprit kan levereras med hemkörning och ”Jipppiiiee!” jublar alkoholisten som inte ens behöver lämna hemmet för en paus i supandet och åtminstone komma ut i friska luften. Utan som nu kan ligga kvar i sängen och supa ihjäl sig utan att hans släktingar vet vart han är.

2002 och kort efter att jag gått ut gymnasiet bjöds jag på firmafest. Att nästan alla dessa gubbar som år ut och år in gått på tunga jobb ofta tog återställaren. Jag ville inte vara sämre så jag laddade för en tung morgon och hade en folköl eller två i kylskåpet. Gubbarna skrattade i kör åt snikvarianten och fyllde mina fickor med ett helt gäng 4-6 cl flaskorna med starksprit och menade att det skulle göra susen.

Familjefriden. Inte i alla, men i fler familjer än vi tror finns det hos någon familjemedlem ett missbruk som döljs. När jag då under ett besök hos en grupp ungdomar får höra att ungdomar tystas ner och klassikern ”Det pratar vi inte om nu, det blir så dålig stämning” fortfarande används när någon vill prata om ett dåligt mående hon bär på.

Glöm inte att vi nått ända fram till 2022. De gamla tiderna har vi lämnat bakom oss och jag trodde verkligen att de allra flesta familjer hade kommit till insikten om att saker som vi bär på plötsligt väger lättare bara vi får sätta ord på vad det är vi bär med oss. Blir det en diskussion får samtliga som deltar en bättre förståelse och syn på det som lyfts och ni stärks allesammans.

Diskutera därefter ärligt hur er relation till alkohol ser ut.

Och finns det några orsaker för er att ljuga om hur mycket ni dricker om någon frågar kan det vara värt att prata med någon angående beroendet och vad det egentligen är för något.

Sedan ser vi till att Systembolaget även håller lördagarna stängda, så kanske vi minskar rattfyllans oskyldiga offer en liten del till.

Av
HENRIK ERIKSSON
f d alkoholmissbrukare i unga år, flera år i byggbranschen, idag socialpedagog och skribent i Gävle.

Annonser