Det är dags att bredda fokus när det gäller frågor om alkohol och narkotika eller åtminstone bredda debatten till att även handla om de som riskerar att drabbas, synen på människan och samhällsmässiga konsekvenser. Det handlar inte enbart om snitsiga lagar, vass polis och tull, om narkotikadödlighet, avkriminalisering och om preparatfarlighet.

Det handlar i grunden om solidaritet!

Vilket samhälle vi vill ha och vilket ansvar är vi beredda att ta, både individuellt och på samtliga samhällsplan. Alla förstår ju, oavsett om vi väljer en liberalare eller restriktiv väg, att problemen kommer att kvarstå. Unga människor, oftast sårbara, på en mängd andra områden, fastnar och utvecklar beroenden. Inte alla, inte ens hälften men några.

Andra ungdomar ser möjligheter att ”bli någon”, att hitta inkomster, bli respekterad och tillhörande i den svarta ekonomin. Inte alla, inte ens hälften men några. Förtvivlade föräldrar gör allt i sin makt, får minimalt med hjälp, kämpar vidare i sin ensamhet, för att till slut kapitulera, tappa hopp och i värsta fall ge upp.

Tanken om ett samhälle fritt från narkotika och minimala alkoholskador är sprungen ur samma tanke som en värld utan krig och konflikter. Alla vet att den aldrig kommer uppfyllas men strävan och visionen måste alltid finnas där, som en dröm, som en kraftpåfyllare, som en GPS-vägvisare.

Allt annat måste ses som en kapitulation där vi accepterar att vissa människor inte ska få utveckla sin potential, där samhället inte ska sträva efter största möjliga trygghet för sina medborgare i allmänhet och uppväxande barn och dess föräldrar i synnerhet.

Efter ett 40-årigt yrkesliv bland och med ungdomar, så har lärdomar dragits och erfarenheter skapats. Berusningsfrågorna har alltid varit politiska, stått högt och lågt på den samhälleliga dagordningen och konfliktlinjer har kommit och gått.

Samhällspendlingarna har slagit fram och tillbaka. Kunskapsläget har förfinats och förbreddats, men samma grund gäller idag som tidigare.

Tanken om att hålla ihop samhället med bra fördelningspolitik, goda bostadsområden, kvalitativ skolundervisning, aktiv fritid, låg arbetslöshet och förebyggande insatser parat med en kontrollapparat avseende lagar med myndighetsansvar från polis/tull och sociala myndigheter och tydliga behandlingsinnehåll, har varit de tre portalpelarna.

På senare år har omorganisationer, resursneddragningar, vårdmetods-gnuggningar, det eviga evidenssökandet skapat onödiga konfliktlinjer, där framförallt liberala synsätt om människans okränkbarhet och integritet, fått ett oproportionerligt stort utrymme. Dessutom har det medicinska synsättet låtits dominera mer och mer på bekostnad av det mer sociologiska och beteendemässiga.

Slutsatsen måste vara, bredda debatten! Det breda folkrörelsearbetet måste själva skapa plats, både för sin existens, men också återigen vara det samhälleliga kitt, där solidariteten har sin näring.

Det var ur den näringen som drömmen om ett narkotikafritt samhälle skapades och ”allas våra ungar” föddes.

av

MATS BARRE
– skolkurator Yrkesgymnasiet Ale
f.d. föreståndare Hassela Gotland