Röster hörs alltmer om att avkriminalisera narkotika och slopa konsumtionsförbudet. Men förbudet att använda narkotika underlättar för att tidigt kunna upptäcka och hjälpa unga som testar droger och rädda liv. Fler måste engagera sig i kampen mot drogerna, skriver Lena Larsson, Anhöriga Mot Droger, i en debattartikel.
Sedan mer än 30 år tillbaka är all icke-medicinsk befattning med narkotika i lag förbjuden i Sverige. Och så vill vi ha det även i fortsättningen! Med tanke på hur vår omvärldsbild ser ut idag när det gäller narkotika, är det kanske idé att blicka tillbaka lite till hur vi ”gamlingar” som var med redan på den tiden kämpade för att få till stånd denna lag och varför vi gjorde som vi gjorde.
Redan då på åttiotalet ökade andelen unga som bara måste pröva på att röka cannabis. Då, precis som nu, var cannabis den ledande ungdomsdrogen och med stark oro och förtvivlan noterade vi att fler började missbruka.
Vi ville samarbeta med polisen som ofta först hittade våra barn och ungdomar ute på stan påverkade av droger. Men för detta behövdes, då som nu, lagar som underlättade ingripanden, så att missbruket kunde stoppas i sin linda och att de som utvecklat beroende får hjälp.
Redan tidigt började unga klaga över att polisen ingrep mot dem. Men efter att man ändrat narkotikastrafflagen 1993 och fängelse i högst sex månader infördes i straffskalan för eget bruk blev lagen komplett. Och alla vi anhöriga som kämpat för detta, kunde under en kort period pusta ut.
Nästa steg mot lagen blev att de unga påstod att de gripits av polisen och nu inte vågade söka vård längre som de gjort tidigare. Detta blev, då som nu, ett mantra utan sanning och innehåll, som inte bara de unga missbrukarna sa gång på gång, utan även kunniga experter föll in i kören trots att polisens roll aldrig varit att ”sätta dit” de unga, utan bara hjälpa dem fram till vård och behandling för att komma bort ifrån drogerna och alla dess följder.
Men vad hjälper detta i dag 2021 när fler unga igen, då som nu, testar och missbrukar narkotika? När marknaden för cannabis och ständigt nya syntetiska droger erbjuds både i verkligheten och på nätet, så att minsta småbarn lätt kan komma åt dem. Samtidigt som det nästintill varje dag skrivs och pratas om avkriminalisering och legalisering, åtminstone av cannabis.
Det är alldeles för få från förr som hörs i debatten och de som är där, de anhöriga till missbrukarna till exempel, orkar inte att kämpa som förr. Nu är det nya, mycket farligare och dödligare droger, som förekommer och fler anhöriga förlorar idag sina barn mycket snabbare till drogerna. Cannabis rushalten (THC) är exempelvis mycket starkare nu än förr när våra barn höll på.
Färre verkar orka att engagera sig fullt ut i drogkampen och politikerna verkar mer villrådiga. Detta gör att opinionen riskerar öka för avkriminalisering och legalisering av vissa droger rycker allt närmare även i vårt land.
Det är ofta experter och ungdomspolitiker, utan insikt om drogernas helvete, och missbrukare som själva vill lätta på förbudet som uttalar sig i media. Medan vi anhöriga som lever med detta dygnets alla tjugofyra timmar sju dagar i veckan, sällan eller aldrig kommer till tals.
Frågan är vilka som ska vinna ”kriget mot drogerna”? Vi som har lärt oss den långa hårda vägen genom att leva och bo med våra barn som missbrukat och missbrukar droger med allt vad det innebär? Eller de som säger att det inte är så farligt och ännu inte mött drogernas alla avigsidor och bara lever i den tron att ingenting kommer att hända just dom?
LENA LARSSON
– vice ordförande Riksförbundet Anhöriga Mot Droger