Det finns två mått för att utvärdera ett lands narkotikapolitik, narkotikaanvändning och narkotikadödlighet. En jämförelse av användning och narkotikadödlighet mellan länder med olika narkotikapolitik kan ge en indikation på hur detta påverkas av olika typer av politik.

Avkriminalisering
När det gäller avkriminalisering visar en jämförelse mellan länder i Europa två saker. Användningen av narkotika är med något undantag högre i länder som avkriminaliserat än länder med förbud. ESPAD-undersökningen som mäter skolelevers drogvanor i Europa och som framgår av grafen är skillnaderna mellan länder stor. I grafen intill har också den legala statusen för cannabis angetts. Svenska skolelever har en jämförelsevis låg användning och ligger på 31:a plats av 35. Narkotikaanvändningen bland svenska skolelever har också legat på en stabilt låg nivå de senaste 20 åren.

När det gäller narkotikadödligheten visar en genomgång av länder inom EU att det inte går att se något samband mellan lagstiftning och dödlighet och att en avkriminalisering skulle påverka dödligheten.

Legalisering
I delstater i USA som legaliserat cannabis är användningen och ökningstakten generellt högre jämfört med delstater som inte legaliserat. En jämförelse mellan Sverige och Colorado som var en av de första delstaterna att besluta om legalisering 2012 då hemodling blev tillåtet visar att användningen är avsevärt mycket högre i Colorado. 2014 påbörjades butiksförsäljning. En jämförelse mellan skolelever visar att användningen är sex gånger högre bland elever i Colorado jämfört med svenska skolelever.

Även narkotikadödligheten ligger på en betydligt högre nivå och medan dödligheten minskat i Sverige sedan 2015 har den ökat i Colorado efter legaliseringen 2012, där överdoser av opioider och metamfetamin är vanligast. Kurvorna för den svenska dödligheten visar dödsfall av läkemedels- och narkotikaförgiftningar och narkotikarelaterade dödsfall (rapporteras till det Europeiska narkotikacentret EMCDDA).

En jämförelse kan också göras med British Columbia i Kanada som har en mycket hög narkotikadödlighet. I Kanada är cannabis legaliserat sedan 2018 men i British Columbia var cannabis i praktiken legaliserat under många år innan dess då ett stort antal olagliga cannabisbutiker tilläts av myndigheterna, ett hundratal enbart i Vancouver.

I British Columbia har man också en mycket långtgående harm reduction-politik med bland annat ett 30-tal injektionsrum i Vancouver och provinshuvudstaden Victoria. I både Colorado och British Columbia infördes även så kallad medicinsk cannabis redan 2001.

Den svenska narkotikapolitiken har lyckats hålla användningen på en jämförelsevis mycket låg nivå. Detta trots en stark liberaliseringstrend i både Nordamerika och Europa och en ökad tillgänglighet med öppna gränser och ökade möjligheter med internethandel.

Narkotikadödligheten i Sverige minskade åren 2000-2005 för att därefter öka fram till 2015 och därefter minska, men ligger fortfarande på en jämförelsevis hög nivå. Den höga narkotikadödligheten måste ses som ett misslyckande.

Dock är frågan hur förändringen av narkotikadödligheten över tid kan förklaras, i Sverige och i exempelvis Colorado och British Columbia.

Den dramatiska ökningen av narkotikadödligheten i British Columbia kan knappast förklaras av att en restriktiv lagstiftning och politik skulle ha införts 2013-2014. Av flera faktorer har tre sannolikt haft störst påverkan. Förutom att British Columbia som redan tidigare haft problem med opioidförskrivning inom sjukvården och drabbades av en fentanylepidemi 2013-2014 ökade antalet hemlösa kraftigt vid samma tid, samtidigt som synen på narkotikaanvändning förändrats och normaliserats. När det gäller hemlösheten bor idag ett par tusen personer på gatan och i parker i tält, under presenningar och kartonger i en fullständig misär i centrala Vancouver.

Svaret på detta har varit att öppna ett drygt 30-tal injektionsrum och ett antal andra skadebegränsande åtgärder som närmast liknar fältsjukvård. 22 000 personer ingår i substitutionsbehandling med metadon- och buprenorfin vilket är tio gånger fler än i Sverige i förhållande till befolkning. Situationen är likartad i alla större städer utmed den amerikanska västkusten från Seattle i norr, via Portland, San Fransisco och Los Angeles ner till San Diego.

Kombinationen av ökade sociala klyftor, utslagning, hemlöshet och svaga skyddsnät för utsatta grupper, en alltmer tillåtande narkotikapolitik och en epidemi av legala och illegala opioider och även metamfetamin har bidragit till den akuta krissituation som nu råder i de större städerna utmed Nordamerikas västkust. Men också på andra platser.

Om det är någonstans narkotikapolitiken misslyckats är det i Colorado och British Columbia.

Sverige, Colorado och British Columbia har valt olika vägar i narkotikapolitiken. Sverige har lyckats bibehålla användningen på en jämförelsevis låg nivå, i Colorado och British Columbia är både nivån och ökningstakten avsevärt högre. Alla tre har drabbats av ökad narkotikadödlighet, men på olika nivåer. Gemensamt är en ökad användning av legala och illegala opioider där fentanyl från 2013-2014 haft en stor inverkan. Även dödligheten av metamfetamin har i många samhällen ökat.

Att den restriktiva politiken med förbud mot narkotikaanvändning skulle förklara narkotikadödligheten i Sverige är mindre troligt. Studier visar att närmare 90 procent av de som dör av narkotika i Sverige har varit i kontakt med vården i någon form. En betydande andel dör av legalt förskrivna opioider. Detta talar för att problemet snarare ligger i brister inom vård, behandling och sociala insatser. Lagstiftningen har varit densamma sedan 1993.

Att en avkriminalisering eller legalisering skulle vara lösningen på systemproblem inom vården är ett allvarligt felslut.
I stället behövs en fortsatt restriktiv politik med förebyggande insatser för att hålla användningen nere samtidigt med kraftfulla insatser för att täta glappen i systemen för de tidiga insatserna och för att sänka trösklar, täta de många glappen i vårdsystemen och förbättra vården.

STAFFAN HÜBINETTE
– narkotikadebattör, Årets förebyggare 2017