Den senaste veckan har vi i både SVT och TV4 sett exempel på den normalisering som dessa kanaler bidrar till gällande narkotikan. Tyvärr reser det frågor om redaktionernas kunskap i frågan och researcharbete vilket leder till att felaktiga påståenden och slutsatser florerar runt på bästa sändningstid.

Det finns beskrivningar i SVT:s program Cannabusiness (SVT-play, 50 minuter) som till exempel att Sverige har Europas högsta narkotikarelaterade dödlighet, att alla svenskar känner någon som har en relation till cannabis och att Sverige skiljer sig åt från resten av världen som nu avkriminaliserar och kommersialiserar (ett annat ord för legaliserar) cannabis.

Beskrivningar som går att syna.
Det finns ingen som kan säga att Sverige skulle ligga högst i Europa vad gäller dödligheten. Länder skiljer sig åt vad gäller mätmetoder och den institution som sammanställer dödligheten på Europanivå, EMCDAA, säger själva att det inte går att jämföra rakt av. Sverige tycks snarare vara bäst på att mäta.

Att alla svenskar skulle ha en relation till cannabis stämmer knappast då konsumtionen av cannabis är på fortsatt låg nivå på cirka 3 till 4 procent som använt under det senaste året (även om det ökat något senaste åren). Däremot kan påståendet användas om alkohol som använts av cirka 80 procent av befolkningen under ett år, vilket också visar problemen med en legalisering av droger.

Slutligen är det definitivt ett antal länder i främst västvärlden som diskuterar avkriminalisering och legalisering, men det är fortfarande undantaget i världen. Idag är det bara två länder, Kanada och Uruguay, samt en minoritet av USA:s delstater, som legaliserat.

I TV4 lyfter Marcus Oscarsson i Nyhetsmorgon (7 minuter in i inslaget) frågan om inte narkotikaområdet är ett fält där vi kommer att se förändringar kommande år. Han kan säkert ha rätt, men exemplen blir knepiga där han blandar friskt mellan legalisering med avkriminalisering.

På sin Facebooksida fortsätter han med en omröstning där 77 procent vill se en ny narkotikapolitik som i TV4:s kontext menas att gå i Norges och Kanadas riktning medan då en liten minoritet vill se det andra alternativet som är hårdare straff och mer polisresurser istället.

Problemen är många med omröstningen. Dels är uppropet inlindat i texter om att legalisering och avkriminalisering är lika med utveckling medan det övriga inte är det. Dels är det i sig stor skillnad mellan avkriminalisering och legalisering.

Det andra alternativet innehåller dessutom tvivelaktiga argument som att lättare droger är en inkörsport till tyngre droger, ett argument som inte används så mycket numera.

Cannabis är ju i sig också en drog liksom övriga droger. Ett argument är att höjda straff är bästa sättet att minska narkotikaanvändningen, ett krav som inte alls hörs i debatten. Däremot förekommer argumentet att de som producerar och säljer ska ha högre straff, men det är en annan fråga.

Problemet med alternativen är att vi som vill se en utveckling av narkotikapolitiken, men inte vill legalisera inte kan delta i omröstningen. Vi är många som tycker att vi ska satsa mer på det förebyggande arbetet, som inte är nöjda med den vård och behandling som finns idag och som vill utveckla alternativa påföljder för användande av narkotika.

Och då blir det bekymmersamt när det åter ser ut som om valet står mellan legalisering eller hårdare straff, av vilka inget har något folkligt stöd. Dock framställs det ju som det när en halv miljon tittare sett detta och 77 procent röstat för legalisering.

Jag har framfört detta till redaktionen som säger att de bara för fram de argument som hörs i debatten, att de inte tar ställning och att ”omröstningar online inte är vetenskapliga för fem öre”.

TV4 och SVT bidrar med sin okunskap till en normalisering som inte stämmer, vilket i sin tur är allvarligt eftersom cannabis fortfarande bidrar med skador och lidande.

Det handlar om hjärnans utveckling, ökad risk för psykoser och hjärt- och kärlsjukdomar. Var tionde som använder det tycks bli beroende och barn och andra anhöriga far illa. Något en majoritet av befolkningen inte vill ska öka. Tvärtom vill vi ha ner skadorna.

Jag har viss förståelse för att frågan är teknisk och svår att sätta in sig i. Det jag saknar är noggrann research och att personer som kan frågan får komma till tals; forskare, praktiker eller policyprofessionella.

I SVT Kultur (cirka 4 minuter in i inslaget), som i veckan sände ett inslag om cannabisnormaliseringen i filmer, är det en regissör som uttalar sig om sin känsla om svensk narkotikapolitik och i Cannabusiness är det två programledare som gör analysen. Varför släpper de inte fram personer som kan göra en mer gedigen analys?

I det senare programmet är dock en expert med som är kritisk till USA:s nuvarande narkotikapolitik. Han är med vid tre tillfällen i sammanlagt 1,5 minuter intervjuad via länk. Övriga 48,5 minuter är det många i Kalifornien som på plats får komma till tals om det fantastiska med det som händer. En ironi när programledarna i början säger sig vilja ge båda perspektiven.

Ska jag vara självkritisk kan jag konstatera att vi som är insatta i narkotikafrågan inte lyckats fullt ut med att föra fram vårt budskap om behovet av en utveckling för en human, restriktiv narkotikapolitik.

Vi är många som behöver engagera oss än mer i frågan och nu ta debatten på allvar. För det finns ett antal kommersiella krafter som har goda ekonomiska incitament för att driva på för en narkotikapositiv bild. Det framgår i alla fall tydligt i SVT:s båda program.

För en sak är jag helt överens med Cannabusiness om: vi måste våga prata om cannabis. Att inte ta debatten är inte en gångbar lösning. Då kommer bilden av en normalisering som inte stämmer att växa sig framöver och bli en verbal sanning.

Dock har både SVT och TV4 ett ansvar i att sätta sig in i frågor innan de blir budbärare för narkotikapositiva intressen. De borde kunna göra bättre research än det de bidragit med under senaste veckan.