Det borde vara av största intresse för samhället att rädda en ung människa från ett liv i drogmissbruk och kriminalitet. Men Uppdrag gransknings program visar tydligt att så inte är fallet. Det är lika synd som skrämmande att den svenska vården idag inte lyckas hjälpa ungdomar som är så pass djupt nere i sitt drogberoende.

Tjejer och killar med gravt narkotikamissbruk kan tvångsplaceras på så kallade LVU- eller LVM-hem (Lagen om vård av unga/-missbrukare). Ofta är de långt inne i en destruktiv tillvaro och kan ha överlevt en eller flera överdoser av narkotika när de får en plats på ett LVU-/LVM-hem.

Eftersom killen eller tjejen oftast fortfarande är beroende, krävs det mycket av hemmet.
Det krävs förstås kompetent personal. Det krävs stor kunskap eftersom ungdomarna ofta har en bred bakgrundsproblematik. Ungdomar med olika slags bagage och brottslighet, placeras tillsammans i de särskilda ungdomshemmen.

Det är ett stort och tungt ansvar att förmå dessa unga människor att klara livet, att inte skada sig själva – och inte heller någon i sin omgivning. För det krävs en stor professionalism.

För att hjälpen som ges på dessa hem ska bli så bra som möjligt, krävs absolut drogfrihet. Självklart. Eftersom en mycket liten dos av narkotika kan ge ett rus, krävs kontroller både av post, utrymmen och människor. För att de redan motiverade inte ska påverkas av de som fortfarande har ett starkt drogsug, behövs flexibilitet i placeringarna.

I vissa lägen kommer det att behövas tvång. Hårda krav måste ställas och ibland måste man ha kontroller för att säkerställa att stället är drogfritt. För när du väl har hamnat på ett LVM-hem har det gått långt.

Det behövs även hjälp med sådant som du missat på grund av ett destruktivt liv. Utbildning, och hjälp med sådana elementära saker som att söka ett arbete, eller att umgås på ett positivt sätt med dina vänner och partners.

Och droger kan då inte finnas med om detta ska fungera. Det behöver även ställas krav på den intagnes familj – för att framtiden ska bli så ljus som möjligt.

Jag besökte San Patrignano i Italien förra veckan. San Patrignano är ett terapeutiskt samhälle i Italien där 1300 ungdomar tillfrisknar från missbruk. Där lever ungdomar, inte bara från Italien, med missbruksbakgrund och ibland även kriminalitet. Låt mig förmedla lite därifrån.

För att få bo på San Patrignano måste du först visa att du är motiverad nog för att ingå i detta gigantiska kollektiv; det krävs hela sex månaders drogfrihet för att få komma dit.

Första året har du minimal kontakt med yttervärlden. Datorer och mobiltelefoner är inte tillåtna.
Tjejer och killar umgås, men vill man bli ett par, finns det vissa krav för att relationen inte ska bli destruktiv. När den boende till slut lämnar, har hen varit där i fyra år.

San Patrignano har idag ett så gott rykte att det är en merit när du söker jobb, att du har varit där.

Och det är inga meningslösa uppgifter som du gör på kollektivet. Förutom att sköta restaurangen, där cirka 1000 elever äter samtidigt, lär du dig sköta boskap, sy märkeskläder, tillverka dyrbara tapeter, och San Patrignano har dessutom en egen vinproduktion.

Om vi vuxna inte tar ansvar för våra barn, om vi inte tar tag i det som vuxenvärlden missat, så riskerar vi att förlora så mycket.

 Tydlighet. Kontroll. Långsiktighet. Ansvar. Kompetens. Kärlek. En bra mix av meningsfull tillvaro och professionell behörig personal. Ja, allt detta behövs.
Och denna mix saknas tyvärr visar Uppdrag gransknings program om statliga tvångsvården.

• Fotnot1: Artikeln har även publicerats på SVT Opinion.
• Fotnot2: Uppdrag gransknings reportage ”Drogerna på insidan” i tre delar kan ses på SVT Play. Programmet handlar om statens hem för tvångsvård av missbrukare – men det är ingen drogfri miljö som väntar.

av
JESSICA VIKBERG
ordförande Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle