Flyktingbarn kan hamna i ett ingenmansland i Sverige – mellan att söka trygghet i familjen och framtid i ett land med andra värderingar. Föräldrars trauman påverkar de unga och ökar även risk för psykisk ohälsa och drogmissbruk. Tre kortfilmer För barnens skull släpps nu av Riksförbundet Simon.
Strömmen av flyktingar har ökat senare år – såväl av ensamkommande barn och de som kommer med familjen. Många lär sig svenska och försöker hitta arbete och bli en del av nya samhället. Men några hamnar utanför. Och riskerar hamna i ett utanförskap – mellan sin familj med andra traditioner och könsroller och det moderna samhället.
– Sverige står inför en massiv utmaning. Det räcker inte att erbjuda tak över huvudet och mat, utan vi behöver stödja fullt ut. Flera är människor på flykt undan krig och förtryck, med olika trauman. Deras barn behöver särskilt stöd för att inte hamna i utanförskap, kriminalitet och drogmissbruk, säger Ann-Sofie Roberntz, förbundssekreterare på Svenskar och Invandrade mot narkotika, till Drugnews.
– Vi måste våga lyssna och tala med de unga och deras familjer. Och samarbeta mer vården, psykiatrin, socialtjänsten och ideella sektorn, säger hon.
I fredags släpptes tre kortfilmer vid en release i Stockholm – och samtal efteråt – som Simon gjort med samtal med yrkesfolk och unga invandrare som berättar om sina erfarenheter. Tre berättelser om olika öden och deras funderingar till varför det gick snett. När droger blir en tröst, en flykt från vardagens slitningar och stress.
Och samtidigt – ett samhälle som inte ser deras problem.
”Kidane” från Eritrea vet inte var han hör hemma och mamma drömmer om att återvända hem. Micke är orolig för en våldsam pappa, neddragna persienner och väljer gatan istället. Och hamnar i kriminalitet och sju års heroinmissbruk.
Och för ”Bahar” från Mellersta östern rasar världen när storasyster vägrar att giftas bort. Hon berättar om hedersförtryck, att inte få ha pojkvänner, klä sig som hon vill, åka moppe, bli övervakad av farbröder och om dubbellivet för att stå ut. Med lögner och skamkänslor.
”Jag använde drogerna mer. Inte av nyfikenhet eller för att det var roligt eller befriande. Utan för att döva sorg och smärta, som en flykt hemifrån”, berättar hon.
De tre har så småningom kommit bort från drogerna och gått vidare.
Socialpedagogen Fadime Ücpinar, som i Halland arbetar med ensamkommande unga, berättar i filmen om att för andra hon känner har det gått sämre för.
– Några har tagit livet av sig, några sitter i fängelse, några är fast i missbruk. Det syns när barn mår dåligt. Hade någon sett de unga och talat med dem tidigare, så hade de inte varit där de är idag, säger hon.
Filmerna Ingenmansland (10:18 minuter), Andra generationens trauma (10:26 min) och Hedersflykten (13 min) har producerats med stöd av Socialstyrelsen. Filmerna är avsedda som diskussionsunderlag för de som i arbete och i föreningsliv möter familjer och barn som flytt till Sverige. Studieförbundet NBV har tillsammans med Simon tagit fram studieplaner till filmerna.