Nyligen fick vi veta att Uruguay ser ut att bli det första landet i Latinamerika som legaliserar marijuana. Och enligt en artikel i SvD 11/8 förordar en dansk politiker laglig försäljning av cannabis. Politikerna tror att man genom statlig kontroll över produktion och försäljning ska kunna motverka en tilltagande organiserad brottslighet. Detta genom att ta bort möjligheten till de inkomsterna som den illegala hanteringen av drogen inbringar.

Tidigare har ekonomer i USA räknat fram att landet skulle spara många miljarder dollar om året om man ersatte det lagstadgade förbudet mot marijuana med beskattning av laglig försäljning av drogen som fallet är med alkohol och tobak. Det finns många argument mot detta.

I USA finns marijuanarökning för medicinskt bruk legaliserad i snart 20 stater och helt legaliserad i två stater men nu dyker problemen med denna lagändring upp. Man har konstaterat att ökad tillgänglighet gav ökad användning. En studie i Minnesota visade att av de som beviljats tillstånd (så kallat M-card) att få marijuana på apoteken, så uppgav tre fjärdedelar att det var för smärta. Nästan hälften av de med M-card var redan missbrukare av andra droger. Hos dessa var dessutom behovet av psykofarmaka påtagligt. Det finns många frågor att ställa vid sidan om en naiv tro på ekonomisk vinning av legalisering.

Är det den marijuana som användes för 30-40 år sedan eller är det dagens marijuana? Dagens marijuana är ju mer än dubbelt så stark som den från 1970- och 1980-talet. Ska man införa en differentiering beroende på styrka? Och hur gör man med de syntetiska mycket starkare preparaten? Dessa preparat kan ju vara upp till 100 gånger starkare än den som finns i marijuana. Att få fram en apparat för att hantera detta blir kostsam.

Vi vet en hel del om skadeeffekter av den marijuana som röktes på 1970 och 1980-talen men avsevärt mycket mindre om den starkare som röks idag. Effekter är dosberoende och vad de långsiktiga effekterna blir av den starkare marijuanan kan man bara ana sig till.

Om man inför en statlig kontroll likt den som systembolaget utövar så måste en åldersgräns införas. Men denna kommer att skapa en ny målgrupp för den illegala handeln. Om man inför en statlig kontroll med en åldersgräns på till exempel 18 år så skapar man bland yngre tonåringar en ny ytterst sårbar målgrupp för den illegala hanteringen. Legalisering kommer inte att omvända kriminella langare.

Legalisering skulle inte minska kostnaderna och öka intäkterna för samhället som en del tycks tro. Legalisering skulle inte omvända de kriminella. Den kriminalitet som i dag livnär sig på illegal cannabis skulle tveklöst flytta över sin aktivitet på andra illegala hanteringar. Kostnaderna för drogens skadeeffekter skulle snarare öka. Det har redan visats i USA att ökad tillgänglighet i samband med legalisering ökar användningen.

Oavsett om politiker i vissa länder tror att de kan bli av med sin organiserade brottslighet genom att legalisera marijuana, så finns det alltså åtskilligt som talar för motsatsen. Att släppa tyglarna för en restriktiv narkotikapolitik innebär definitivt inte att man får ett fastare grepp om kriminaliteten och dessutom blir följderna av de skadeeffekter som ovan nämnts ännu mer kostsamma. Det är viktigt att svensk politik inte påverkas av så kortsiktiga åtgärder som nu är aktuella på olika håll i världen.

• Fotnot: Artikeln publiceras även på SvD-Brännpunkt.