Så ska missbruksvården bli bättre

STOCKHOLM Mer medikalisering, mindre tvång – mer frivillighet, vårdgaranti, ökat ansvar för landstingen. Förslagen som regeringens särskilda utredare Gerhard Larsson avser lägga i vår börjar klarna. “Det behövs förändringar, svensk missbruksvård är inte i världsklass tyvärr “, säger han till Drugnews.

Drugnews har följt utredaren på seminarier senaste veckan (ett med drogrestriktiva folkrörelser, ett arrangerat av SKTF-facket och privata vårdföretaget Attendo) när han delger sina “funderingar“ inför slutbetänkandet till regeringen i april. Uppdraget är en översyn av svenska missbruks- och beroendevården – vilka som omfattas, vårdens innehåll, vem ska ansvara.

Han ger en dyster bild av problem med alkohol, narkotika, doping och läkemedel. En halv miljon människor missbrukar preparaten (330 000 alkohol, 77 000 narkotika, varav 29 500 grava missbrukare, 65 000 är läkemedelsberoende och 10 000 använder regelbundet dopingmedel). Totalt har nära en miljon svenskar ett “riskbruk“ eller missbruk, enligt utredningens kartläggning.

– Alkohol- och narkotikamissbruket har ökat senaste decenniet. Minst 2 600 personer dör årligen till följd av missbruk, åtta av tio våldsbrott är alkoholrelaterade, samhällets kostnad för missbruket är cirka 150 miljarder, medan bara cirka 17 miljarder satsas på vård och behandling, säger Gerhard Larsson.

– Fler måste få rätt hjälp tidigare, idag känner kommuner och landsting bara till en av fem personer med missbruksproblem. Missbruksvård är lönsamt för samhället, säger han.

Han tror att en ökad satsning med några miljarder på beroendevården skulle kunna ge tillbaka mer, både i form av minskat personligt lidande och lägre samhällskostnader med kanske 10-25 miljarder per år om ett tiotal år.

Med “diskussionspromemorior“, utspel i media och bollplank av forskare, experter och ideella organisationer försöker han styra sig genom den laddade drogpolitiken.

Han har fått lovord för att vilja sätta individen i centrum, få välja behandling och utlovas vårdgaranti – att utredning om vårdbehov inleds inom viss tid, annars kan personen söka hjälp hos på annat ställe och skicka notan till hemorten.

Vårdbehövande hamnar idag mellan stolarna, särskilt om de har dubbeldiagnoser som missbruk och psykiska besvär. Även tvångsvården dras med problem och ojämnt utnyttjad i landet – nu är cirka 300 personer intagna på LVM-vård för missbruk, men nära varannan har även psykiska problem. Och av de 1500 intagna enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård har över hälften även missbruksproblem. Vårdformerna är dock inte anpassade för båda diagnoserna.

Utredaren vill i sex huvudlinjer särskilt få tillstånd:
• tidigare upptäckt och insatser. Skolan bör bli mer uppmärksam, fältassistenter arbeta bland ungdomar, och primärvård och företagshälsovård ställa frågor om dryckesvanor med mera;

• säkra kvaliteten i den vildvuxna behandlingssektorn, införa auktorisation för personal och vårdhem. Det räcker inte med bara engagemang, utan ska krävas legitimation. Nationell utbildning för läkare, psykologer och socionomer om beroende. Dessutom specialistutbildning, utökad forskning och start av kompetenscentra;

• effektivare organisation och tydligare ansvar. Landstingen får huvudansvar för medicinskt och psykosocial behandling, medan kommuner får sköta rådgivning, ungdoms- och familjemottagningar, eftervård med boende och sysselsättning.

• vårdens innehåll förbättras – särskilda behov för kvinnor, barn och unga, anhöriga. Självhjälpsgrupper som Anonyma Alkoholister kvar, stärka idéburna sektorn. Mer “skadebegränsande insatser“ som tillnyktringsenheter, sprutbyten, lågtröskelboende, utökad läkemedelsbehandling runt landet (mer Naltrexon till alkoholister och Metadon/Subutex till heroinister), även i Kriminalvården.

• rättssäkrare tvångsvård. Markera ny epok genom att byta begreppsnamn till “vård utan samtycke“. Men att “med samtycke“ i öppenvård ska bli vanligare i vårdkedjan.

• stärka individens ställning. Vårdgaranti införas, brukarinflytande lagregleras, inte bara erbjuda tolvstegsmodell, “krav på gott bemötande i vården“ för att förbättra inställningen till ofta utsatt personer.

Vad gäller ansvaret missbruksvården, så vill Gerhard Larsson egentligen flytta över hela ansvaret till landstingen. Men landar ändå i en fortsatt delad variant.
– Många små och medelstora kommuner har svårt att klara dessa kostnader, medan landsting ofta har starkare ekonomi. De flesta länder har en huvudman, men då det finns en tradition av delat ansvar i Sverige och SKL har fortgående projekt, så lutar jag åt denna modell. Men det behövs då en tydligare reglering, säger han.

Gerhard Larsson föreslår därför att landstingen får ansvar för utredning och medicinsk och psykosocial behandling, medan kommuner får sköta stöd och eftervård.

Men det är något som ändå möter oro. Fackförbundet SKTF med cirka 10 000 lågavlönade medlemmar i sektorn varnar för att socialt arbete inte får nedvärderas och kunskap tappas.
– Svenska missbruksvården behöver helhetssyn och bredd med uppsökande, stöd och behandling. Det riskerar gå förlorat med en sådan uppdelning, säger Yvonne Ahlström, socialpolitiskt ansvarig hos SKTF.

Privata sektorn dominerar bland landets cirka 300 behandlingshemmen. Man välkomnar en certifiering i branschen och vill vara med även i framtiden och konkurrera för “att utveckla mångfald, effektivitet och kvalitet“. Däremot vill Kari Fryklund, förbundsdirektör på Vårdföretagarna, inte gärna tala om vinsten.

Några ifrågasätter om psykiatrin bör ha ansvaret för missbruksvård, utifrån att det finns personer med beroende, men som i övrigt psykiskt friska, skulle placeras där och uppleva det som kränkande.

Vad gäller den omstridda substitutionsbehandlingen – att ge drogberoende andra narkotikaklassade läkemedel – så vill alltså Gerhard Larsson både utvidga den till fler personer, till fler platser i landet och inom kriminalvåren.
– Detta för att rädda liv och att det idag är mycket ojämnt utbud i landet. Idag får cirka 35 procent av landets omkring 10 000 – 12 000 heroinberoende Metadon eller Subutex, medan tre av fyra får det i andra välutvecklade länder och där dödligheten är något lägre, säger han.

Men att ge heroin till grava missbrukare, som Danmark inlett och Norge överväger, stänger han dörren till. Andra försök visar inte avsedd effekt och dessutom är det politiskt omöjligt i Sverige, resonerar Gerhard Larsson.

Utredaren ser ingen risk att den drogfria vården skuffas undan vid en ökad medikalisering. Men ansvariga för Kriminalvårdens tolvstegsprogram säger till Drugnews att läkemedelsassisterad behandling är svår att kombinera med drogfri. Redan idag ökar förskrivning av rogivande under strafftiden och fångar erbjuds narkotikaklassade läkemedel före frigivningen, vilket flera har svårt att motstå.

Fler är kritiska till behandling med narkotikaklassade läkemedel.
– Man byter bara ut en drog mot en annan. Från början talades om att substitution skulle vara tillfällig för att sedan fasas ut. Nu är man ärligare och talar om en ofta livslång förskrivning. Det förekommer också ett stort läckage från programmen till illegala marknaden av Subutex, som blivit ett större problem än heroin idag – även bland ungdomar, säger Lasse Liljegren, Kriminellas revansch i samhället, till Drugnews.

Även i Gerhard Larssons egen expertgrupp höjs också varnande finger. Bengt Svensson, professor i socialt arbete på Malmö högskola, försvarar en utbyggd substitutionsbehandling, men tycker inte att den bör dominera.

– Svängningarna är stora i svensk missbruksvård, nu går vi mot en medikalisering. Jag har inget emot att de som behöver får Metadon och Subutex för att rädda liv. Men det får inte tränga undan den drogfria behandlingen, säger han till Drugnews.

Bengt Svensson tycker att Sverige mer borde forska och utveckla drogfri behandling som ett exempel att kunna visa upp internationellt.

• Inom kort avser Gerhard Larsson lämna ett nytt delbetänkande, “Missbruket. Kunskapen. Vården“. Vad missbruksvårdsutredningen i slutänden föreslår återstår att se.

Tema: VÅRDEN

MISSBRUKSVÅRD…

… en rättighet? Privat eller offentlig? Kommun eller region? Risken stor för sköra samsjukliga personer bollas runt mellan institutioner som inte tar ansvaret. Ett huvudmannaskap för beroende- och psykiatrin utreds, och tillsynen av barn- och ungdomspsykiatrin ska stärkas. Men en översyn av svenska narkotikapolitiken och ta fram underlag för en nollvision mot narkotikadödsfall och fokusera mer på behandling och prevention, som riksdagen uppmanat regeringen att göra, har våren 2021 ännu inte påbörjats.

Läs mer

Etiketter:

Annonser