Säpo på alkoholtoppmöte

Säpochefen om alkohol, bryggarna om “alkoholfundamentalister“, experten om varför beroende inte söker hjälp. Owe Ranebäck rapporterar från alkoholtoppmötet i Helsingborg i veckan.

Initiativtagaren och förre alkoholutredaren Kent Härstedt inledde det åttonde toppmötet om alkohol med att konstatera att det under de två dagarna skulle många exempel på kreativitet presenteras, både för och mot. Han tyckte vidare att media inte är till stor hjälp när det gäller att sprida saklig kunskap. Man förenklar för det mesta allt till svart eller vitt.

Vid konferensen talade en Säpo-chef förmodligen för första gången offentligt om alkohol. Anders Danielsson, generaldirektör för Säkerhetspolisen, hade tidigare som länspolismästare i Skåne varit expert i Härstedts alkoholutredning för några år sedan.

Anders Danielssons reflektioner kring organiserad brottslighet och droger utmynnade i ett konstaterande att droger utgör grunden för nästan all organiserad brottslighet. Det börjar ofta med att det byggs upp ett nätverk och en organisation för att sälja insmugglad alkohol och andra droger för vidareförsäljning. Den organisation som är uppbyggd kan även användas för annan brottslig verksamhet som t.ex. vapenhandel.

Kerstin Redig, VD för Alna talade om arbetsplatsen och alkoholkulturen.
– När vi träffar företagare tycker de att alkoholen är en ickefråga, men när de får problem blir den högt prioriterad, konstaterade hon.

Men ofta faller man i sympatifällan och tycker bara synd om den som har problem. En bra chef är den som vågar tala med sina medarbetare och fråga varför han/hon inte levererar. Kerstin Redig betonade att det inte är en spikrak väg från normalkonsumtion till riskbruk och missbruk.

Christina Forsblad Hellman, alkoholhandläggare i Skövde och sekreterare i Kommunala alkoholhandläggares förening, berättade att hot är ett växande problem för alkoholhandläggare och gav konkreta exempel. Som en bakgrund till hoten och den växande otryggheten i jobbet konstaterade hon att ingen restaurang idag kan drivas utan alkoholservering och att branschen attraherar många som vill tjäna snabba pengar.
Hon efterlyste genomarbetade säkerhetsrutiner i kommunerna och menade att ingen alkoholhandläggare ska få höra att “det tillhör jobbet“ at bli hotad.

På konferensen var regeringen representerad av statssekreterare Ragnwi Marcelind (KD) på Socialdepartementet. Hon hade till uppgift att presentera regeringens nya strategi för ANDT-politiken, men talade även om motståndet mot legalisering av droger i internationella fora och om insatser på narkotika- och alkoholområdet i EU.

I en efterföljande paneldiskussion konstaterades att regeringen har bra ambitioner, men få förslag om hur det ska ske. Marcelind sade bland annat att regeringens mål är att begränsa tillgängligheten av alkohol och man undrade hur detta mål kan uppnås genom bland annat föreslagna lättnader när det gäller serveringstillstånd.

Traditionsenligt fick även alkoholbranschen komma till tals. Cecilia Giertta, VD för Sveriges Bryggerier, talade sig varm för “Öl – den svenskaste av alla drycker“. Hon inledde med en lång utläggning om hur hon känner sig hotad av de hon kallade “alkoholfundamentalister“. För övrigt konstaterade hon att svensk ölmarknad mår bra.

Erika Nylander, VD för Sprit- och vinleverantörsföreningen, menade att det går att förändra attityder till alkohol och drickande och presenterade en utvärdering av föreningens skolmaterial Prata om alkohol. Hennes slutsats var att opinionsbildning och dialog är effektivare än lagstiftning och pekpinnar om man vill förändra ungdomars attityder. Men det hon nogsamt inte nämnde var om förändrade attityder leder till förändrat beteende.

I tidigare nämnda paneldiskussionen deltog Frida Nilsson från alkoholföretaget DIAGEO. Hon slog fast att det inte spelar någon roll för dem om folk köper sin alkohol här eller i Tyskland. “Vi är ett globalt företag.“ Men hon tyckte det var viktigt att få stopp på försäljning av smuggelsprit till ungdomar.

Det mest spännande på toppmötets andra dag var Sven Andreasson, alkoholexpert på Folkhälsoinstitutet och överläkare vid Beroendecentrum i Stockholm, som talade om varför människor med alkoholproblem inte söker hjälp. Han betecknade detta som ett attitydproblem.

Han beräknar att det finns omkring en miljon personer i landet som antingen har ett riskbruk, är beroende utan sociala problem, beroende med sociala problem eller har komplexa vårdbehov. Men det är bara de två senare grupperna med cirka 50 000 personer som är föremål för vårdinsatser. De övriga 950 000 är en vit fläck på kartan.

Sven Andreasson arbetar med två studier som ska ge svar på frågan vilken hjälp man vill ha och vilka motiv man har för att inte söka vård. Det visar sig att en överväldigande majoritet, drygt 80 procent, anser att det är inom sjukvården man vill få hjälp. Endast 11 procent vill söka sig till socialtjänsten. När det gäller motiv för att inte söka hjälp uppger 60 procent att de skulle skämmas.

Andreasson menar att detta har samband med alkohol och alkoholproblem. Mediabilden är övervägande alkoholpositiv: avkoppling, matlagning, fest och kändisskap. Riskerna ges mindre utrymme. Han pekar också på det sociala trycket att dricka. Kvinnor lyfter fram att om man inte dricker så får man genast frågan om man är gravid. Det finns också en ambivalens: Ena dagen läser man att ett glas vin om dagen är nyttigt, nästa dag hamnar man i en riskgrupp om man gör det. Man blir osäker.

Många har svårt att acceptera vårdens begreppsapparat: Missbruk känns väldigt avlägset och även beroende skrämmer.

Andreassons vill bredda basen för behandling av alkoholproblem, normalisera behandlingen för att nå fler genom att behandla alkoholsjukdomar i vardagssjukvården – det vill säga i primärvård (vårdcentraler) och företagshälsovård. Alkoholberoende är jämförbart med depression, diabetes och astma: tillstånd som inte enbart kan behandlas på specialistkliniker.

Om man systematiskt efterfrågar alkoholvanor kommer många alkoholberoende patienter att identifieras. Flertalet av dessa accepterar inte remiss till beroendevården. Patienter med beroende bör erbjudas behandling inom primärvård och företagshälsovård. Bara komplicerade fall bör remitteras till beroendevården.

Sven Andreasson konstaterade avslutningsvis att det är dags att utmönstra missbrukarbegreppet: såsom “missbrukare“, “missbruksmottagning“, “missbruksutredning“. Han gjorde en drastisk jämförelse med förändrat språkbruk inom psykiatrin: ingen talar idag om “dårar“, “idiotmottagning“ eller “idiotutredning“.

Alkoholkonferensen i Helsingborg 4 – 5 november samlade ett hundratal deltagare.

Etiketter:

Annonser