Sverigedemokraternas inträde i politikens finrum, riksdagen, med Jimmie Åkesson i spetsen, har skapat huvudbry och oro bland de etablerade partierna. Ett parti som domineras av män med åsikter som får oss att minnas de bruna skjortornas tid, men nu kamouflerade i kostym.

Men trots allt över fem procent av svenska folket har röstat in dem. SD har hittills hållit en hög ton, riksdagen måste anpassa sig efter dem, de tvekar inte att fälla en regering.

Kravet ökar nu på de etablerade partierna, där MP markerat att man inte kommer att stödja en alliansregering utan fortsätta med Vänstern och Socialdemokratin. Men just nu känns inte den frågan som viktigast, jag blev överraskad av Lars Ohly som vädjade till partierna att komma överens i invandrarfrågorna. Det för att avväpna SD:s viktigaste fråga – stoppa invandringen.

Men det är ju inte i riksdagsrummet som politiken görs upp utan i utskotten. Länge diskuterades och spekulerades i om SD skulle få någon plats. Valet att låta SD få plats där är ett bra beslut. Det tvingar SD att visa hur pass seriösa de är om att ta ansvar. Utskottsarbetet är dessutom hårt och innebär att kunna kompromissa.

Irritationen över SD:s inträde är intressant. Folkpartiet har gått längst i sina krav på invandrare. Språktester för att bli medborgare och förbud mot slöjor och burkor. Det borde glädja vilken SD-medlem som helst, även om Jimmie Åkesson inte uttalat sig just i burkafrågan.

Burka är inget problem i Sverige, vilket de flesta utom FP har insett.

Jag kan förstå partiernas diskussion om SD i Riksdagen, men jag är lite förvånad över att man inte diskuterar grunden till att de fick så många röster. Invandringen i Sverige är en svår fråga och vi har inte lyckats lösa problemen särskilt bra. Arbetslösheten är hög och i invandrartäta områden finns stora problem i skolan.

Är det inte märkligt att invandrare som byter namn till Svensson och Karlsson plötsligt blir helt accepterade? Tänk om Svensson byter namn till Ali Mohamed.

Regering och riksdag kunde ha ställt större krav på svenska arbetsgivare att vara mer öppna för invandrare som redan finns i vårt land, istället för att använda arbetskraftsinvandring. Det senare är givetvis enklare, när personerna är färdiganvända skickas de ut ur landet.

Invandrartäta områden borde ha mindre skolenheter, färre elever i klasserna, fler lärare och stödpersonal och individualiserad utbildning under det första året, så att eleverna klarar svenska språket.

Vi behöver invandrare i Sverige, det är garantin för att RUT-avdraget ska fungera. Inga andra är beredda att arbeta för så dålig timpenning som tacksamma invandrarkvinnor. Pratade med en invandrartjej på en hamburgerkedja, hon tjänar 80 kronor i timmen innan skatt. Det är arbete som svenska skolungdomar har som extrajobb vid sidan av skolarbetet.

Ungdomen är ett samlingsbegrepp för allt från våldsamt supande till välartade och duktiga elever i elitskolor. Jag gillar den stora gruppen i mitten, ungdomar som vägrar acceptera rasism och människors olika värde. Initiativet till den stora manifestationen på Sergels torg i Stockholm, i Malmö och Göteborg strax efter valet togs av ungdomar som inte ens hade rösträtt. Tänk om de hade fått gå till urnorna, hur hade då vår riksdag sett ut idag?

Många ungdomar lade sina röster på det Rödgröna blocket, de köpte inte Maud Olofssons lockbete att jobba för lägre lön eller SMS-meddelanden från Centern, om hur de skulle rösta. 500 000 förstagångsväljare är guld värt i politiken. Men de låter sig inte mutas och har egna idéer.

– Jag blev förolämpad, det är precis som att vi inte kan ta reda på något själva bara för att vi röstar för första gången, sa Johanna Åsberg, 19 år, till Aftonbladet.

Frågan är vad vi alla lärt oss av årets val. Aldrig har anklagelserna om valfusk, felräkningar etcetera klingat så högt. Att valsystemet är gammalt och dimensionerat för sju partier säger lite om hur lite det tänkts på att det kan komma nya partier.

Feministiskt Initiativ gör sitt inträde i Simrishamn som tredje största parti. Gudrun Schyman tänker ta sitt FI till riksdagen. Spritpartiet som saknade debatten om den svenska folksjukdomen, alkoholism och hög alkoholkonsumtion som drabbar hundratusentals barn, kommer inte att ge upp. Vad gör vi om både FI och Spritpartiet kommer in och SD stannar kvar? Intressant att fundera på.

Garantin för att s.k. enfrågepartier inte tar sig in är att ta de frågor de avhandlar på allvar.

Kanske måste såväl Alliansen som de Rödgröna även titta på de små problemen och de mjuka departementen. Börja med en öppen och saklig debatt med SD och bevisa att de har fel.

Hörde avslutningsvis om att en man som valts in i kommunfullmäktige i norra Sverige lämnar SD. Han hade läst partiprogrammet och insett att SD inte var hans parti. Kanske fler skulle läsa partiprogrammet till att börja med.