KDs drogpolitik mer än bara retorik

Med människovärdet som utgångspunkt finns inget annat alternativ än en restriktiv narkotikapolitik. Det skriver kristdemokraternas EU-kandidat Sofia Modigh i en debattartikel på Drugnews.

Jag deltog för ett par veckor sedan i en debatt i TV-programmet Korrespondenterna. Debatten var ganska hårt klippt och jag vill därför inför EU-valet ge alla engagerade i narkotikapolitiken besked om min syn på narkotikapolitiken.

Bland svenska politiska partier råder stor enighet om den restriktiva narkotikapolitiken. Men när den prövas i praktiken inom vård, socialtjänst och polis hörs alltför ofta svepande formuleringar som svar, istället för tydliga besked om vad en restriktiv narkotikapolitik är.

Det finns grupper som vill luckra upp FN:s narkotikakonventioner, t ex genom att avföra cannabis från klassningen som narkotika. Det finns också organisationer som verkar för att opiatberoende personer ska få sin drog på recept. Dessa krav drivs främst av missbrukare som inte vill sluta använda sin drog. Ibland förs deras talan av andra, men deras önskan är att missbruket ska accepteras.

Argumenten varierar från “Cannabis är inte farligare än alkohol“ till “Det har alltid i alla kulturer funnits människor som berusat sig.“ Jag menar att en drog är en drog. Ingenting talar för att världen skulle bli bättre om vissa droger blev legala, eller att drogerna skulle bli mindre farliga om de blev legala.

Istället för att avkriminalisera vissa droger finns ett behov av att på FN-nivå narkotikaklassa fler droger, t ex drogen khat.

Khat missbrukas i länderna på Afrikas horn och här i Sverige förekommer missbruket främst inom den somaliska gruppen. Eftersom växten inte är narkotikaklassad av FN har varken England eller Holland narkotikaklassat den. Det gör i sin tur att drogen kan smugglas från Afrika till Sverige via dessa två EU-länder med stora missbruksproblem bland somalier i Sverige som följd.

Jag anser att en grundbult i en restriktiv narkotikapolitik är att det ska vara lätt att få hjälp att sluta missbruka. Om det är svårt att sluta tenderar den restriktiva politiken att istället bli repressiv och hämmande. Det är absolut inte eftersträvansvärt. Att det ska vara lätt att få hjälp betyder emellertid inte att man alltid ska få som man vill.

Varför vill till exempel heroinmissbrukare så sällan ha preparatet Naltrexon? Svaret är; för att det är effektivt. Naltrexon förhindrar effekten av opiater, det blir alltså meningslöst att knarka.

På motsvarande sätt som antabus fungerar för alkoholister. Istället för att ta emot denna hjälp vill många missbrukare hellre ha preparat som metadon och Subutex, eftersom dessa har en lätt drogliknande effekt och heller ej förhindrar andra drogers effekt.

Diskussionen om olika substitutpreparat riskerar också att flytta fokus i narkomanvården till att handla om ett val av mediciner, istället för ett val av olika behandlingsmetoder och mål med behandlingen.

I den narkotikapolitiska debatten finns idag en övertro på substitutionsbehandling, som gör att andra behandlingsmetoder nedprioriteras.

I ett land med en restriktiv narkotikapolitik ska ingen säga till missbrukare att det är omöjligt att sluta, eller att de är “körda“. Den inställningen gör att missbrukare riskerar att fastna för gott i missbruk och att allmänheten reducerar missbrukare till en andra klassens medborgare, till människor som inte riktigt räknas, vilket i praktiken minskar deras motivation att sluta knarka.

Som kristdemokrater försvarar vi alla människors lika värde. Med människovärdet som utgångspunkt finns inget annat alternativ än en restriktiv narkotikapolitik.

Tema: EU-VAL 09

EU-valet 2009

I Europa-parlaments-
valet
4-7 juni ska 736 parlamentariker utses från de 27 medlemsländerna, 375 miljoner människor har rösträtt. I svenska EU-valet 7 juni (förpost-röstning pågår) ska 18 ledamöter utses.


(mer …)

Läs mer

Etiketter:

Annonser