”Hur ser situationen ut i Sankt Petersburg?
Viktor Lebedev, behandlingschef på narkologiska sjukhuset, skrattar
till.
– Mycket god! I hela världen finns det mer droger, så även här i Sankt Petersburg! Vi har inte sett någon minskning.

Sjukhusets rum är ständigt fyllda. I de slitna lokalerna vandrar unga
män omkring i lediga kläder. Stämningen är munter. Behandlingen
kostar hundra dollar per vecka, en summa som anhöriga ofta betalar.
Här tillämpas Minnesotamodellen, tolvstegsprogrammet, och flera
återkommer. En av de heroinister som jag träffade första gången 1998,
Elvira, har varit här fyra gånger. Idag har hon varit fri från
narkotika i över ett år.

Behandling mot missbruk är få förunnat och om den förekommer är det
oftast privatkliniker som tar ut höga avgifter. Olika former av
ersättningsbehandling, som till exempel metadon, är sällsynt och
sprututdelningsprogram existerar enbart på några få platser.

Viktor Lebedev beskriver ett förändrat scenario.
– Våra heroinister blir äldre. I åldersgruppen 20-21 år finns ytterst få. Men alla missbrukare som jag träffat på, och som fortsätter, slutar missbrukskarriären med att använda heroin.

Läkaren Sergej Belagurov, som arbetar deltid på sjukhuset, berättar att det växande problemet är syntetiska droger och det ökande missbruket av cannabis. Att röka och inneha cannabis betraktas inte som ett brott av många ungdomar.
– Vi har dessutom en våg av GHB-missbruk, det är en ny företeelse hos oss. Liksom i Sverige levereras vätskan i PET-flaskor, dosen tas ofta från korken.

GHB är förkortning av gammahydroxismörsyra. Det är en svårdoserad drog som påminner om ett alkoholrus.

Sankt Petersburg, med sina 4,6 miljoner invånare, har ingen tillförlitlig studie över antalet missbrukare. Det berättar Andrej Panov, informationschef på den statliga narkotikakontrollen. Hans kontor ligger alldeles intill den mäktiga avenyn Nevskij.

– Antalet registrerade missbrukare hos myndigheterna är 10 000, men den siffran kan utan tvekan multipliceras med fem.

Andra poliser uppskattar det verkliga antalet till mellan 150 000 och 200 000. Men oavsett om det rör sig om 50 000 eller 200 000 missbrukare är Sankt Petersburg med europeiska mått ett av de värsta smitthärdarna. Heroinvågen från början av 1990-talet viker inte undan.

Andrej Panov bekräftar att man inte lyckats särskilt väl med bekämpning av heroinhandeln. Men vad finns att vänta? Skördarna i Afghanistan är enorma. Efterfrågan är stor i städer av Sankt Petersburgs omfattning. Här finns också hamn för smuggling.

– Vi har också en svår hiv-epidemin med närmare 40 000 registrerade.
I tragedins fotspår föddes förra året 1 500 hiv-smittade barn i staden. För hela Sverige är antalet nyfödda barn med hiv-smitta några få per år.

I hela Ryssland, med sin befolkning på 145 miljoner, avlider årligen 70 000 ryssar i olika drogrelaterade sjukdomar och övriga i överdoser. Myndigheten uppger att det finns omkring 350 000 grava narkotikamissbrukare och att sex miljoner invånare har erfarenhet av narkotika.

Runt om i landet finns specifika regionala problem. Ett sådant är kodeinmissbruket i den ryska provinsen Komi. Missbrukarna kallar sitt preparat för desomorfin. Alla ingredienser kan köpas legalt, men följderna av missbruket är värre än det mesta: olika kroppsdelar ruttnar inifrån eller så får missbrukaren stora bölder.

– I jämförelse med heroin måste man säga att desomorfin är riktigt, riktigt förskräckligt. Ännu ser vi bara toppen på ett isberg, sade narkotikapolisen Viktor Moon när jag träffade honom i Syktyvkar.

Georgij Zazulin, tidigare narkotikapolischef i Sankt Petersburg, har ägnat narkotikaproblemet trettio år av sitt yrkesliv. Nu arbetar han med utbildning på filosofiska fakulteten på universitetet. Han är också representant för ECAD i Ryssland.

– I en vetenskaplig studie kunde man jämföra hur många ungdomar som testat olagliga droger. I Leningrad län var det 22 procent och i Brest län sju procent. Det är alltså tre gånger fler som prövat narkotika i Ryssland jämfört med Vitryssland. Varför är det så? Det är viktigt att ta reda på.

Frågeställningen bekymrar många som försöker angripa problemet. Den snabbt växande heroinepidemin förskräcker. Samtidigt har det förebyggande arbetet utvecklats. Föräldrar är mer medvetna.

Svetlana Baradovskaja är chef för det medicinsk-psykiatriska centret i Kirovdistriktet i södra Sankt Petersburg. I distriktet ligger stora industriområden och de sociala problemen är många. Det helt övergripande problemet är alkoholmissbruk. Centret invigdes i januari 2008 och Svetlana visar stolt upp de nya lokalerna.

– Vårt arbete är prioriterat område idag. Vi ska propagera mot missbruk och ge stöd till skolorna i sitt metodarbete mot droger. Vi har till uppgift att särskilt se till gruppen barn mellan tre och arton är.

Det är inte heroin eller amfetamin som är de största problemen bland de unga i distriktet.
– Ungdomar berusar sig genom att dricka öl och färdigblandad gin&tonic på burk. Det kan köpas i kiosker och butiker dygnet runt.

Energidrycker som Red Bull i kombination med andra drycker eller tabletter förekommer, till exempel i kombination med LSD.

I en skolklass i Kirovdistriktet pågår undervisning mot droger. De lyssnar till lärarens berättelser om olika offer för narkotikan och ser ruggiga videofilmer med döende missbrukare.

Av sexton elever i 15-årsåldern säger sig en känna en missbrukare. Lärarinnan skakar på huvudet inför sina elever.
– Jag är säker på att fler av er har närstående med problem!
– Det är inte så, svarar en manlig elev, det är inte inne längre med nålar och sånt.

Text och foto: MARIA SÖDERBERGViktor DudinLudmila Abramjants

Chefsnarkologen Ludmila Abramjants säger helt enkelt till föräldrarna: “Om ert barn slutar missbruka inom en viss tid ska jag undvika att registrera. Det brukar fungera.“

Hon anser också – på bekant ryskt manér – att det är föräldrarnas fel när en unge missbrukar: “Det är ett underskott på kärlek från föräldrarnas sida.“

Registrering uttrycker, helt enkelt, väldigt litet om situationen.
Narkotikapolisens rapporter visar att de syntetiska drogerna ökar. Heroinet minskar. När polisen gjorde en razzia mot en nattklubb i Syktyvkar den 18 maj 2007 fann de sju personer som var påverkade av LSD och amfetamin. Chinese White, även kallad krokodil, förekommer också. Det är hundra gånger starkare än heroin. De två första veckorna i januari 2006 dog sex personer i Syktyvkar av en överdos Chinese White. De var i åldrarna 18 till 30 år.

Larmen gick på tidningssidorna, i radio och TV, polisen varnade aktivt för det farliga nya missbruket. Överdoserna av just denna drog upphörde. Det fanns två kanaler för försäljningen, i alla fall vad polisen visste om, och de kom båda från Sankt Petersburg.

Idag är missbruk av desomorfin det stora problemet. Det är ett smärtstillande kodeinpreparat som kommer från opium. Kodein i tabletter finns att köpa legalt på apotek. Om man inte lyckas få undan substansen paracetamol kan det kraftigt skada levern i större doser.

Det legala tablettmissbruket startade i oljestaden Usinsk. Det troliga är att någon kom över ett recept på internet om hur man kunde köpa de smärtstillande tabletterna Selegdin och tillverka en opiatliknande brygd för injicering.

Missbruket spred sig blixtsnabbt.
Narkotikapolisen Viktor Moon säger till exempel att: “I jämförelse med heroin måste man säga att desomorfin är riktigt, riktigt förskräckligt. Ännu ser vi bara toppen på ett isberg.“

Numer är dock inköp av Selegdin receptbelagt i staden Usinsk och myndigheterna funderar över hur de ska kunna övervaka försäljningen av jod. Men restriktionerna har ännu inte inneburit någon större skillnad.

Viktor Dudin ordnar så att jag får träffa en tidigare kodeinmissbrukare: Konstantin Kosov. Det är en storväxt man, 35 år, som nu arbetar i en butik. För fem år sedan var han mer död än levande. Nu möts vi på ett litet vackert café mitt i Syktyvkar.

Han beställer tranbärsdricka. Viktor Dudin och jag vräker på med en dubbel espresso och bakelser.
– Min lever var utslagen. En läkare sa till mina föräldrar att jag skulle leva högst två månader till. Men vid en rättegång, där jag trodde jag skulle få ett fem års straff, vände allt.

Konstantin Kosov fick en villkorlig dom. En sista chans. Han kom till Viktor Dudins behandlingshem och har nu varit drogfri i fem år. Han beskriver tiden med kodeinmissbruket med stort obehag. Det är så många av hans vänner i hemstaden Usinsk som har dött. Hans käke är inte återställd. Och det handlar inte om att han blivit misshandlad.

Nej, kodeinmissbruket gör att många får svåra bestående kroppsliga
skador. Desomorfin är inte dyrt att köpa. Dessutom behövs det i sin slutliga form en oerhört liten mängd för att uppnå berusning.

Konstantin Kosov tror att missbruket kommer att spridas ytterligare innan myndigheterna kommer att agera mer kraftfullt.
– Det spelar ingen roll vilken narkotikalag vi har om man inte kan ingripa mot det värsta missbruket av alla.