”Brännvin är ett gift för dig”, skrev Linné. Men den som åker tåg med SJ den här sommaren får en helt annan, och helt förfalskad bild av hur det var med Linné och brännvinet. Statens Järnvägars kundtidning ”Kupé”, som finns i alla vagnar, firar 300-års-minnet av Sveriges mest berömde vetenskapsman på sitt eget sätt.

Den uppmanar resenärerna att prova sju olika blandningar av starksprit, saft och enstaka fruktbitar, som påstås vara lämpliga till Linnéfirandet.
Det påstås också att dessa drinkar är ”inspirerade av den svenska trädgården”. Det är väl mer troligt att de är inspirerade av marknadsföringsavdelningen hos något kommersiellt brännvinsbolag. Det än så länge statliga Vin & Sprit har i alla fall lyckats få med sina varumärken i misstänkt många av de sju etanolglas som finns i färgbild i textreklamen i SJ:s tidning.

Hur okunnigheten och fräckheten blivit så hoprörda i SJ:s spritreklam är inte lätt att veta. Men att använda den store botanikern Linné för brännvinsreklam är ett riktigt rekordförsök i historieförfalskning.

I verkligheten var Linné nämligen en av sin tids största och mest vältaliga brännvinsfiender. Linné var inte bara expert på växter, han var också läkare, och såg klart hur sjukdom och tidig död var följder av brännvinsdrickande.

Han hade lagt märke till det sambandet redan som ung i Stenbrohult vid gränsen mellan Småland och Skåne. Då han var 26 år skrev han hälsoregler i ett stort antal punkter, där brännvinets giftverkan är en av de viktigaste.

Senare höll han som professor i Uppsala föreläsningar om förebyggande hälsovård och hälsosam livsstil, som drog stor publik även utanför universitetet. I de föreläsningarna gick han med drastiska exempel hårt åt brännvinet och superiet.

Hans varningar skickades också gång på gång ut till en mycket bredare allmänhet. Vetenskapsakademin tog i sin almanacka flera gånger med ett sammandrag av en av Linnés föreläsningar om hur brännvinet ”förskämmer hela kroppen och dödar”.

Många dog i förtid av brännvin men, skrev Linné, även de som drack mindre och överlevde längre kunde av brännvinet få ”en bräcklig ålderdom med darrande lemmar och förnötta sinnen”.

Med början 1748 gick Linnés stridsskrift mot brännvinet ut i olika upplagor sju gånger om under flera årtionden. Han ägnade sig verkligen inte åt att försköna hälsoeffekterna av sådana blandningar som rekommenderas av redaktionen för SJ:s kundtidning.

Däremot konstaterade han, när han som 42-åring var hemma i Stenbrohult på väg till Skåne, hur brännvinet på 20 år hade bidragit till att döda en stor del av dem som var vuxna män i socknen när han var pojke. Av kvinnorna som drack mindre hade fler överlevt och blivit gamla. Ett par män som när Linné var ung hade låtit bli brännvinet fanns också, till skillnad från brännvinsdrickarna, kvar i livet.
Om detta skriver Linné i ett av de mest välkända och ofta citerade avsnitten i boken om Skånska resan.

Det finns en annan skrift av Linné där han i drastiska bilder skildrar hur alkoholen skadar och förnedrar människor. Olika djur får där symbolisera brännvinets – och vinets – effekter. En häst får stå för fylleflabbet, en hund får kasta upp berusningens spyor, en papegoja fyllepladdrar, ett svin lortar ner sig och en bock svarar för de sexuella övergreppen under brännvinsruset.

Hade Linné hört talas om grabbar på reklamtidningar som tycker det är fint med blandningar av brännvin och frukt hade han nog haft ett djur till i den uppsatsen, en höna kanske. Det är ju hönsen som har hönshjärnor.

• Fotnot: Artikeln publiceras även i några andra massmedier.