Skärp insatser mot dopingmissbruk

De senaste dagarnas skandalavslöjanden kring friidrotts-EM visar att det är viktigt att vi diskuterar både narkotika och doping i idrottssammanhang. Men missbruket av dopingsmedel är inget problem isolerat till idrott, utan förekommer också i samhället i övrigt och här måste skolan, socialtjänsten och vården ta sitt ansvar, skriver regeringens narkotikasamordnare Björn Fries.

EM i friidrott är slut och även om evenemanget har dominerats av stora idrottsliga och arrangörsmässiga framgångar, riskerar folkfesten att överskuggas av de senaste dagarnas avslöjanden om narkotika och misstänkt dopning.

Att flera av friidrottens förgrundsgestalter har innehaft och brukat narkotika, är både skamligt och oförsvarbart. Det är dessutom ett svek mot alla oss som sett upp till och beundrat dessa idrottsmän.

Hur det förhåller sig med fynden av dopningsutrustning utanför ett hotell där aktiva EM-deltagare bott är ännu inte klarlagt, men avslöjandena visar ändå att det är viktigt att vi diskuterar både narkotika och dopning i idrottssammanhang.
Missbruket av dopningsmedel är dock inget problem isolerat till idrott, utan förekommer också i samhället i övrigt.

I slutet av juni fick jag uppdraget att uppmärksamma dopningsproblemet och genomföra insatser för att begränsa både utbudet och efterfrågan. Jag ska också förbättra samarbetet mellan olika myndigheter och mellan myndigheter och organisationer.
Problemen med missbruk av dopningsmedel har varit kända sedan 1980-talet och lagstiftningen är entydig. Det är inte bara förbjudet att föra in, utan också att överlåta, sälja och inneha de medel som omfattas av lagen om förbud mot vissa dopningsmedel. Liksom narkotika är själva bruket av medlen också förbjudet.

Så vitt vi vet i dag har omkring en procent av den vuxna befolkningen prövat anabola steroider. Bruket av dopningsmedel är mest utbrett i storstäderna. Även om det finns skillnader mellan olika delar av Sverige är det genomgående färre som har erfarenhet av dopningsmedel än av narkotika. Bevekelsegrunderna bakom missbruket kan vara olika, alltifrån jakt efter den perfekta kroppen till viljan att göra sig hård och okänslig inför ett brott.

Det som gör missbruket av dopningsmedel så oroande är i första hand konsekvenserna av missbruket, både för omgivningen och för den som missbrukar. Studier pekar på ett samband mellan missbruk av anabola steroider och ökad aggressivitet, försämrad impulskontroll och överdriven känsla av makt, något som kan vara mycket farligt för omgivningen. Depression, ångest och ökad självmordsbenägenhet följer inte sällan på en period av missbruk.
Med tanke på hur svåra konsekvenserna är för den som missbrukar och hans eller hennes närmaste omgivning, så görs alldeles för lite.

Vi behöver en heltäckande strategi som omfattar såväl efterfrågan som tillgången.

Jag kommer senare i höst att lämna ett förslag till regeringen om hur vi ska förbättra arbetet mot missbruk av dopningsmedel. Men redan nu kan mycket göras.

Det förebyggande arbetet i skolan, på fritidsgårdar och gym kan bli mer målmedvetet. Den trend som vi i dag ser mot en ökad kroppsmedvetenhet har sina baksidor i form av ätstörningar, träningsmani och missbruk av anabola steroider. Väggarna på gymmen är fulla av bilder på svällande muskler och preparat som påstås skynda på muskeltillväxten. Lärare, fritidsledare och tränare bör i samtal med ungdomar lyfta upp frågan om kroppsideal och dopning. Vi har alla ett ansvar för att bryta hetsen att uppnå ett perfekt yttre som unga människor upplever.

Kommunernas socialtjänst måste bättre leva upp till sina skyldigheter. Förbudet mot bruk av dopningsmedel har följts upp genom att socialtjänsten har fått ett uttalat ansvar för att förebygga och motverka missbruk av dopningsmedel bland barn och ungdomar.

Den som missbrukar dopningsmedel söker sällan själv hjälp för att komma bort från sitt missbruk. Det ställer höga krav på hjälpapparaten att bli mycket aktivare i förhållande till dopningsmedlen. De som arbetar med människor som missbrukar alkohol eller narkotika bör vara mer uppmärksamma på att det kan finnas missbruk av dopningsmedel med i bilden också. Även psykiatrin måste skärpa sin uppmärksamhet eftersom depression och psykos kan ha ett samband med missbruk av anabola steroider.

Visst finns det kunskapsluckor och jag ser det som en av mina viktigaste uppgifter att stödja forskning och metodutveckling. Men det finns ingen anledning att sitta med armarna i kors och vänta på detta.

Samhället kan motverka dopningsmissbruket redan i dag. Därför är mitt budskap till skolan, vården och kommunerna att agera utifrån det ansvar ni redan har.

• Fotnot: artikeln har även publicerats i Göteborgs- Posten.

>

Etiketter:

Annonser