Pillren som skakade om Kiruna

”Vi var tjugo i rättegången, men jag gissar att det är tvåhundra som använder ecstasy då och då”. Så berättar en av de dömda kirunaungdomar som blev del i en landsomfattande ecstasyhärva – den kanske största internetrelaterade i Europa. Men kommunalrådet vill inte att stan beskrivs som knarknäste utan pratar hellre om ungdomssatsningar.

Av Maria Söderberg (text och foto)

Först vit snö och knallblå himmel. Minus tjugotre grader. Sedan mörker och åtta grader varmt, doft av blött berg och diesel. Brant nedfart med reflexer där vägen svänger. Dämpat ljus i taket. Under jord finns fyrtio mil asfalterad väg.
Gruvarbetaren Sven-Erik Oja visar runt i besöksgruvan femhundra meter under jord. Han har arbetat hos LKAB sedan 1969. Efter problem med axel och nacke arbetar han nu som guide, ett uppdrag han tar på stort allvar; den hundraåriga järnmalmsgruvan tar varje år emot närmare 30 000 besökare.

Efter en lång tid av lönsamhetsproblem för den svenska gruvnäringen pekar nu allt uppåt. Det går inte att ta miste på entusiasmen i Kiruna, en stad med industrimuskler och unik vildmark. De närmaste årtiondena ska staden till och med flyttas för att ge plats åt den utökade brytningen.
– Här är det nästan en miljon i vinst varje timme, säger Sven-Erik Oja och berättar om det nya anrikningsverket som snart ska byggas och att företaget, alltjämt i statlig ägo, gör en vinst på 6,5 miljarder.

Jag väntar mig vilket ögonblick som helst ett utfall mot ”fjollträsk” och ”nollåttor”, men Sven-Erik Oja avstår. Han ska intressera, inte reta besökaren.
Den manlige receptionisten däremot, hade kvällen innan avfyrat en salva när han kastat en blick på mitt ifyllda adresskort.
– Du vet väl att det är vi som föder er! Fanns inte malmen och vattenkraften i norr skulle ni aldrig klara er!
Som besökare i gruvan sätts jag genast på prov.
– Vilka icke dieseldrivna fordon får åka ned här?
Jag blir honom svaret skyldig, pinsamt med tanke på att jag dokumenterat gruvdrift i många år.
– Räddningstjänsten, svarar han.
– Var ligger norr?

Vi står senare vid en genomskärning av gruvan som visar den enorma malmådran som löper fyra kilometer i sidled.
Nu gäller det att tänka efter.
– Däråt!
Sven-Erik Oja tittar, vill jag tro, förvånat på min pekande hand.
– Helt rätt.

40-TONSLYFT OCH SMÅ FÄRGGLADA PILLER

Kontrasten är påtaglig; i gruvan är allt stort. Skippens enorma 40-tonslyft i schaktet och de fjärrstyrda åtta meter långa lastarna. Det svarta guldet ruvar i berget med ett djup som ännu inte kan mätas, kanske handlar det om tvåtusen meter. Till och med den nyligen omdiskuterade avtalspensionen för bolagets chef är gigantisk. Framtidstron är så stark att man är beredd att flytta hela staden för att kunna fortsatta med brytningen.

Samtidigt skakas Kiruna av sin största narkotikaaffär genom tiderna.
Men då handlar det om små, små färgglada piller. Namnen bär de fantasifulla namnen Blå Mitsubishi, Versace, Armani, Safe sex eller ”räkor”, blå och röda.
Den 14 november 2005 åtalades tjugo personer från Kiruna för narkotikabrott. De var i åldrarna 18 till 31 år. Närmare sextio personer hade innan dess varit inne på förhör. Rättegången pågick i två veckor, livligt bevakad av journalister, men med enbart några få släktingar på plats. En kombination av obehag och medial utsatthet fick dem att avstå, men kanske även en uppfattning om att de åtalade var myndiga och fick reda ut saken på egen hand. I ett fall kände inte ens föräldrarna till att deras son var ställd inför rätta.

Hos Kirunas nybildade föräldraförening mot narkotika trodde styrelsen att några skulle höra av sig med frågor eller för att få stöd.
Inte en enda har tagit kontakt eller ringt två månader efter rättegången, inte ännu.
– Skamkänsla råder, säger Inga-Lill Olofsson, en av få modiga som öppet vill berätta hur narkotikamissbruk drabbar familjen.

Hennes son använder amfetamin och lämnade fru och tre barn kvar i Kiruna. Nu bor han i en husvagn någonstans i Stockholm.
– Men Kiruna är en liten stad och man vill inte att grannen ska få veta att ens barn är knarkare. Var det inte så vi sa innan vi blev föräldrar: ”Det värsta som kan hända är att mitt barn blir knarkare”?

MÅNGA DÖMDA I KIRUNA

Domen offentliggjordes den 31 januari 2006. 18 av de åtalade blev dömda. Två av huvudaktörerna, som lokaltidningarna valt att namnge, är bara 22 och 27 år, och fick tre och fyra års fängelse. I domen säger man att dessa två varit drivande i handeln. De är båda födda och uppväxta i Kiruna kommun, tidigare kända hos myndigheterna för narkotikamissbruk.

Fyra andra män dömdes till fängelse från två till sex månader. Sju yngre fick skyddstillsyn eller villkorlig dom och samhällstjänst istället för fängelsestraff. Fem ytterligare ska betala dagsböter. Två av dessa är unga kvinnor, 18 och 19 år.
– Men hade vi kunnat fortsätta utredningen hade fler gripits, säger Håkan Alselind, polisinspektör.
– Tre hade varit häktade sedan sommaren, de skulle släppas eller åtalas, och vi var tvungna att sätta streck.

Han beskriver hur ecstasy används i ett flertal grupperingar i staden med kanske ett trettiotal i varje cirkel. Det är vänner och deras närmsta krets, eller andra individer, som man litar på. Köp görs i första hand upp via Internet. En ofta använd hemsida har varit www.flashback.se. Här annonserade signaturen ”Salamander” ut ecstasytabletter till ett pris av 30 till 50 kronor. Bakom signaturen fanns en ung man bosatt i Rosengård, Malmö: Erik, 22 år och tidigare ostraffad. Många höjde på ögonbrynen när det visade sig att han var en son till en polis på länskriminalen i Skåne, men knappast något ovanligt i sig. Narkotikan finns inom alla samhällsgrupper. Medan pappan utrett kriminella ungdomsgäng, har sonen börjat laborera med narkotika.

Den 20 februari 2006 dömdes Erik i Sundsvalls tingsrätt till åtta års fängelse. En hård dom, ändå plockade tingsrätten bort två år ”på grund av ungdom”. Åklagare Peter Salzberg hävdade att försäljningen omfattat minst sjutusen tabletter, men tingsrätten slog fast att Erik handlat med drygt 5 260. I rätten beskrev han sig själv som ”målvakt” för starkare affärsintressen. Vem eller vilka ville han inte berätta. 350 000 kronor fanns på hans bankkonto, förvisso en stor summa för en arbetslös 22-åring, men som narkotikalangare med åtta års straff – inte mycket. Men beloppet utgör bara summan av de betalningar för narkotika som han blev åtalad för.

Betalningarna spårades till ett konto i Malmö

27-åringen, red anmUng man, dömd i härvan•Använder ni starksprit, hembränt?•Skulle du kalla det ett ungdomsproblem?•Hur många använder ecstasy i Kiruna?•Kan du beskriva ruset?•Det kallas ibland för kärleksdrog. Tänder du på tjejer när du är berusad av ecstasy?•Men i Norrbotten är det ju manligt överskott, ska det räcka med en liten tablett framöver? Nej, förlåt, nu retats jag.•Hur ser du på din dom?•Har du haft någon kontakt med socialtjänsten efter dina år med ecstasy?•Du har inga problem? Känt av några symtom?

•30,5 procent känner någon som använder narkotika
•49 procent tror sig kunna få tag i narkotika
•14,6 procent har blivit erbjuden att köpa narkotika•Har du diskuterat med LKAB om ett gemensamt arbete mot narkotika? De har 1 700 anställda.Kommunalrådet Kenneth Stålnacke•Tror du att rättegången i Kiruna har haft en dämpande effekt?•Vad ska man göra?• Fotnot: Reportaget publiceras även i tidskriften Narkotikafrågan.

Etiketter:

Annonser