Hur kunde det bli på detta viset? Och så fort? Efter en ganska sträng syn på alkoholens vådor är det som om hela nationen hamnat på ett ungdomsparty. Föräldrafritt.
Morgan Johansson är minister och den som ska värna folkhälsan när den svenska alkoholpolitiken avvecklas. Ett omöjligt uppdrag? Inte alls. Så ser inte Morgan på saken. Han slåss för fulla muggar. Nu blir det skärpning av reglerna för alkoholreklam.

Morgan är engagerad. Alkoholen tar livet av folk. Vi har storartade traditioner av strävsam nykterhet och folkhemmets nybyggaranda. Hans pressreleaser om de skärpta reklamreglerna och hans uttalanden i radion andas okuvlig beslutsamhet.

Men bakom spinndoktorernas framställning växer en ödslig och ibland rent hjärtskärande bild fram. Den berättar om en minister som, enligt källor på Socialdepartementet, ofta hamnar i följande ordväxling med sina medarbetare.
– Vi måste göra nåt åt spritresorna över Öresund, säger Morgan.
Han avser de pensionärer som flera gånger om dan hämtar hem sprit och ägnar sig åt garageförsäljning.
– Det går inte, säger juristerna och hänvisar till EU och Schengenavtalet.
– Så där säger ni alltid, svarar Morgan.
Man anar ett visst mått av förtvivlan. Så här blev det alltså. Hur gick det egentligen till? Kranarna öppnas och folkhälsoministerns jobb är som att med fingrarna försöka täta hålen i en läckande supertanker.

De nya reglerna för alkoholreklam ligger nu på remiss hos lagrådet och ska i slutet på maj resultera i en proposition till riksdagen. Ungdomar under 25 år ska skyddas, storlek på annonser i tryckta skrifter begränsas och varningstexter för alkoholens skadeverkningar finnas med i varje annons. Vidare förbjuds reklam för alkohol som livsstil. Därmed blir det också förbjudet att göra livsstilsreklam för till exempel lättöl (Pripps blå) ifall samma varumärke erbjuder starkare drycker.

Alltid nåt! Nu visar folkhälsoministern tänderna och gör vad som är möjligt med hänsyn till gällande EU-regler.
Eller tvärtom: ännu en målmedveten uppvisning i kraftlöshet. Politik är inte bara att vilja. Det är också att kunna.
Enligt en teori har ministrarna blivit miljöskadade när det gäller EU. Det är inte bara Morgan som varje dag får höra juristerna säga att det inte går. Sven-Olov Carlsson, ordförande för nykterhetsrörelsen IOGT-NTO, menar att finansminister Bosse Ringholm råkade ut för samma öde när det gällde införselkvoterna för alkohol.
“Han var ganska ny som finansminister när frågan kom upp“, säger nykterhetsbasen till Drugnews. “Uppbackningen inom Finansen var minimal och juristerna tvärsäkra. Vad skulle han göra? Omgiven av en byråkrati där alla sa samma sak.“

Denna teori lutar sig stabilt mot liknande historiska förklaringar. Vi kan (utan jämförelser i övrigt) kalla den för “stalinsyndromet“. Den går ut på att makthavaren/lillefar i grund och botten är en hygglig prick bara man når fram till honom, men att byråkratin fungerar som en mur som hindrar ljuset från att sila in. Sålunda skulle föreliggande miljöskador ha drabbat såväl Bosse Ringholm som Morgan Johansson.

Hur ska man annars kunna förklara Sveriges gåtfulla anpassning till EU:s regelverk utan prövning. Införselkvoterna släpptes utan att regeringen begärde prövning i EG-domstolen. Den enda gång EG-domstolen har dömt i en specifikt alkoholpolitisk fråga gällde Systembolagets detaljhandelsmonopol. Och då vann vi.
Bosse Ringholm skulle alltså ha blivit lurad av juristerna. Men om så inte är fallet återstår en sista och av många omhuldad tes. Politikerna har i likhet med Odysseus låtit surra sig vid masten för att inte förledas att ingripa när opinionen eller situationen så kräver.

“Kanske det“, säger Sven-Olov Carlsson. “En del politiker tycker inte att alkoholfrågorna tillhör politiken och då är det rätt bekvämt att säga att vi måste anpassa oss.“

Idag är den svenska alkoholpolitiken en baby som har satts ut i skogen. Britterna sätter ner foten och stoppar spritresor över kanalen. Den franska lagen om alkoholreklam är betydligt mer restriktiv än den svenska. Hur kan det komma sig att Frankrike, ett av tradition alkoholliberalt land, har tuffare regler än Sverige?

Ja, hur kunde det bli på detta viset?
Den aktuella frågan om alkoholreklamen kan användas som en spegel av hela det svenska etablissemangets agerande när det gäller EU i stort och inte minst skrotandet av den för folkhälsan så lyckosamma alkoholpolitiken.
Det var tidningen Gourmet som i sitt augustinummer 1997 (nr 4) publicerade två whiskyannonser för Famous Grouse och Jamesson. Publiceringen stred mot alkohollagens fjärde kapitel (1994:1738 kap 4 § 11) och den rättsliga prövning som följde är numera historia. Såväl tingsrätt (4.3.02) som Marknadsdomstolen (5.2.03) friade Gourmet och det blev fritt fram att i tryckta skrifter publicera annonser för vin och sprit.
Hur kunde Gourmet frias? Tingsrätten bad om ett så kallat förhandsbesked från EG-domstolen. Är det svenska reklamförbudet förenligt med EG-rätten? Domstolens generaladvokat, som beredde ärendet, ansåg att reklamförbudet strider mot EG-rätten. Men det tyckte inte domstolen. Innebörden av dess svar blev:
– Svenskt reklamförbud strider inte mot EG-rätten…
– … såvitt man inte kan skydda folkhälsan med åtgärder som i mindre utsträckning påverkar handeln inom gemenskapen.

EG-domstolen sa alltså okey till reklamförbud men lämnade samtidigt fältet fritt för tingsrätten och Marknadsdomstolen att pröva ifall det kanske finns andra och bättre sätt att skydda folkhälsan. Svenska jurister skulle därmed sätta sig ner och grubbla över alkoholpolitiken i stort, något som knappast är deras bästa gren.
Inom svensk rättstradition är vi inte precis vana vid att riksdagen inte längre är suverän att stifta lagar utan knäpps på näsan av några jurister. Marknadsdomstolen ansåg för sin del att eftersom Systemet nu har lördagsöppet (vilket signalerar att staten inte längre menar allvar med sin restriktiva alkoholpolitik) och eftersom varenda tidning har vinspalter (som gör reklam för alkohol) så är det inte längre meningsfullt med ett reklamförbud.

Fotnot: Förslaget till skärpta alkoholregler väntas riksdagen få ta ställning till i maj.