Hennes pjäs får publiken att gråta

Just nu turnerar hon med sin teaterföreställning “Bergsprängarens dotter – som exploderade“. En smärtsam historia om hetsätning, stölder, en alkoholiserad pappa, självmordsförsök och ett drogmissbruk som höll på att sluta i herointräsket. Drugnews medarbetare Gerd Eriksson har mött Lo Kauppi.

Det är mer än fullsatt på Kulturkammaren i Norrköping när Lo – som bytt namn från Lena – börjar sin berättelse. Den självutlämnande föreställningen griper tag i publiken som är klart berörd.

“Det händer att folk gråter under föreställningen och går därifrån. Speciellt scenen där jag hetsäter berör många unga tjejer“, säger Lo Kauppi efteråt till Drugnews. “Flera av dem brukar stanna kvar och prata med mig efter föreställningen. Det känns bra.“

Lo Kauppi menar att hela samhället i dag är ätstört. Bilder med anorektiska kroppar finns på var och varannan pelare och unga tjejer får en skev kroppsuppfattning. Så var det även för Lo Kauppi när hon var 14 år, växte upp i Nacka och försökte få kontroll på sig själv genom intaget av mat. Och egentligen menar hon att missbruket av mat satt djupare och var svårare att ta sig ur än missbruket av narkotika. Hon använde mest amfetamin, men hade börjat övergå till heroin när hon tvingades sluta.
“Missbruk av narkotika finns bara i vissa kretsar, men det ätstörda samhället och maten finns hela tiden runt oss.“

Den i dag 34-åriga Lo Kauppi har spelat sin föreställning för fulla hus med blandad publik på både små och stora orter. Speciellt angeläget kände hon det att spela inne på Hinseberg. Med avsikt hade hon förlagt föreställningen till den 8:e mars – kvinnodagen.

“Kvinnorna på Hinseberg både grät och skrattade, men på helt andra ställen än publiken gjort tidigare. De kände igen sig och kunde relatera på ett annat sätt.“

Det som gjorde att Lo Kauppi inte fortsatte sin missbruksbana tror hon främst berodde på två saker. Dels att hon hade “knarkat färdigt“ rätt tidigt och dels att hon inte hann bli riktigt fast i heroinmissbruk.
“Jag fick ett LVU på mig i rätt tid, innan jag hann bli alltför beroende.“

Tvångsvårdsdomen ledde till att hon hamnade på ett hem, ett kollektiv, som jobbade efter Hasselapedagogik.
Lo Kauppi var djupt kritisk till personalens arbetssätt, men insåg att bästa sättet att klara sig var att göra allt så bra som möjligt och lite till. Hon fick ingen hjälp med sin bulimi som var grunden till hennes missbruk. Istället dövade hon hungerkänslorna med amfetamin.

“På kollektivet handlade det om att glömma det gamla och skapa sig en ny identitet.
Jag tror det var min ilska och envishet som gjorde att jag klarade det året.“

Ilskan drev henne igenom året på behandlingshemmet, ut till en egen lägenhet i Umeå, studier på komvux och en terapi som varade i sju år.

Trots kritiken mot behandlingshemmet är hon noga med att påpeka att hennes föreställning inte är en hämnd på ungdomsvården utan ett sätt att föra fram den i ljuset.
“Jag tror på frihetsberövande, men inte sammankopplat med bestraffning. Ungdomar som har psykiska problem eller missbrukar ska få vård av utbildad personal som får kontinuerlig fortbildning.“

Hon anser också att staten och kommunerna ska ge socialtjänsten mer resurser att ta hand om ungdomar. Och hon tror att skolan skulle kunna ta ett mycket större ansvar som väckarklocka än vad som sker idag.
“Jag hade kunnat få hjälp mycket tidigare om skolan hade reagerat och kopplat in rätt hjälp. “

Nätverkstanken, att flera instanser knyter upp kring problemungdomar, tror hon på.
Hon har inte någonting emot drogtester i skolan om det är kopplat till en större tanke, utredning och adekvat vård.
“Hade jag fått hjälp med mina ätstörningar tror jag att jag också hade kunnat tackla pappas missbruk bättre. Barn till en missbrukare blir alltid medberoende.“

Historien om sitt liv har Lo Kauppi vetat att hon någon gång måste berätta. Men så länge hennes pappa var i livet var det omöjligt.

“Det går inte att vara skapande om man har en missbrukare i familjen. Man får ingen ro och det stör ens själ.“

1992 dog Lo Kauppis pappa och då började hon på en bok om sitt liv. En bok som inte är färdig än, men som blev en pjäs under hennes tid på Scenskolan i Stockholm där hon började 1999. Förra våren gick hon ut.

Hennes envishet och ilska har drivit henne långt. Hon vet att hon är en energisk och rastlös själ, liksom sin pappa. Men i dag kan hon hantera det.

Lo Kauppi är också stolt över att få ingå i socialminister Lars Engqvists referensgrupp för att ta fram en ny plan för barn- och ungdomsvården i Sverige.
“Du vet, det var häftigt när de ringde från regeringen och frågade om jag kunde vara med.“

Det viktigaste för dem som ska jobba med problemungdomar tycker Lo Kauppi är utbildning. Kunskap är A och O.
“Det går inte att behandla en ung tjej med ätstörningar på till exempel Bup om man inte kan något om den sjukdomen. Det gäller att de som ska ta hand om ungdomar med problem är måna om att lära sig mer för att kunna hjälpa dem på bästa sätt. Kan man inte själv får man leta efter den kompetensen och lära sig.“

Vad Lo Kauppi ska göra när hon turnerat färdigt med sin föreställning vet hon inte riktigt. Förmodligen kommer föreställningen visas på Kulturhuset i Stockholm under hösten. Efter det kanske hon skriver färdigt sin bok, den som hon började på när hennes pappa dog.



Föreställning: Bergsprängarens dotter – som exploderade
Längd: 2,5 timmar (inklusive paus)
Manus & skådespelare: Lo Kauppi
Consiglière: Gustav Deinoff
Musik: Jens Ohlin
Ljusdesign: Charlotta Halleröd

Pjäsen visas nu runt om i landet. Kolla in turnéplanen på Riksteaterns hemsida.

Vårdad för 2 mkr


• Lo Kauppi har försökt räkna ut vad hon kostat samhället och vad hon hade kunnat kosta samhället – om hon istället tidigt fått rätt vård.

Det här kostade hon samhället:
• Fyra veckor barnpsykiatri – 224 000 kronor
• BUP-samtal – 8 610 kr
• Vård enligt §6 (SOL) – 26 000 kr
• 18 dygn på Maria Ungdom – 94 000 kr
• Tre månaders öppen vård Maria Ungdom – 18 000 kr
• Tre rättegångar – 57 000 kr
• Tvångsvård LVU §12 hem, 1 år 1 095 000 kr
• Öppenvård 1 år – 73 000 kr
• Övervakare 1 år – 39 055 kr
• Sju år i terapi – 367 000 kr
SUMMA: 2 001665 kronor

Det här skulle hon kunnat kosta:
• Tonårsprogram för barn till alkoholister Ersta Vändpunkten – 25 000 kr
• Sex månaders behandling på MHE-kliniken för ätstörningar – 105 000 kr
SUMMA: 130 000 kronor

Etiketter:

Annonser