STOCKHOLM Kommunerna föreslås få rabatt på dyr statlig missbruksvård om de i avtal lovar följa upp med eftervård. Denna morot tillsammans med ökat samarbete ska stärka den bristande missbruksvården. Utredningen, som sett över tvångsvården, vill även ta bort begreppet “missbrukare“.
Betänkandet “Översyn av tillämpningen av LVM“ (Lagen om vård av missbrukare) överlämnades på tisdagen till folkhälsominister Morgan Johansson. Som väntat kritiseras senaste decenniets utveckling där kommuners insatser mot missbruk stått still och institutionsvården minskat samtidigt som alkohol- och narkotikamissbruk, antal grava narkotikamissbrukare (cirka +2000 per år) och dödlighet ökat.
Brist på avgiftningsplatser i över 80 procent av landets kommuner – enligt enkät av utredarna – gör också att statens tvångsvård felnyttjas även för detta. En tredjedel av omhändertaganden fullföljs sedan inte med behandling.
Utredarna menar att kommuner gör ekonomiska avvägningar vid bedömning av vårdinsatser. Och tvångsvård anser de ofta både dyr och inte ge bästa resultat.
“Vid valet av vilka som ska få vård så prioriteras ofta yngre narkomaner framför äldre alkoholkroniker. Och de kommer in i allt senare skede, i allt sämre skick“, säger Kristina Rennerstedt som lett utredningen.
Hon vill istället motivera kommunerna att använda institutionsvården med avgiftsreducering om socialtjänsten tillsammans med LVM-hemmet och patienten gör upp med plan för eftervård och boende. Sådana avtal skulle kunna stärka vårdkedjan. Kostnaden för staten skulle bli cirka 50 miljoner kronor mer per år om kommunerna får 50 procent rabbat på institutionsvården, enligt betänkandet.
För det krävs att Statens institutionsstyrelse får extra resurser.
Ingen ytterligare tvingande lagstiftning eller påföljder för kommuner och landsting föreslås av utredarna. Men LVM-hem ska bli skyldiga att beslagta upphittad alkohol och narkotiska preparat på institutionerna.
Däremot vill utredarna ta bort polisens befogenhet att besluta om omedelbart omhändertagande (som år 2002 utgjorde en tiondel av de 880 LVM-omhändertagande). Vårdfrågor bör inte beslutas av polisen, utan enbart socialnämnd och länsrätt, menar Kristina Rennerstedt.
Och själva begreppet “missbrukare“ vill utredarna ta bort i LVM-lagen.
“Ordet speglar en defaitistisk, uppgiven människosyn. Det är ju inte en egenskap, utan ett tillstånd som kan förändras. Det är bättre att tala om han eller hon har stora alkohol- eller narkotikaproblem“, säger utredaren Kristina Rennerstedt till Drugnews.
Hon anser att det idag saknas en samlad analys över samhällets insatser mot drogmissbruk. Något som framtida undersökningar bör göra då det ofta är samma klienter som rör sig mellan socialtjänst, fängelser, behandlingshem och sjukvård.
• I kommentar till LVM-förslaget välkomnar generaldirektör Sture Korpi på SiS, ansvarig för de idag 14 LVM-hemmen med 330 platser för vuxna, att utredningen vill förstärka eftervården.
“Om behandlingen på LVM-hem ska ha effekt måste socialtjänsten erbjuda vård, sysselsättning och boende när en person skrivs ut. Idag hamnar alltför många direkt på gatan igen. Jag stödjer därför förslaget om en eftervårdsplan, där kommunerna förbinder sig att göra insatser efter behandlingen på institution“, säger Korpi.
Regeringens narkotikasamordnare anser att även psykiatrisk vård måste säkerställas efter LVM-vård då många av klienterna också har psykiska problem. Och han är kritisk till att landstingen idag inte tar ansvar för att tillhandhålla tillräckligt med avgiftningsplatser.
“LVM-hemmen får ta ett allt större ansvar för även denna del av behandlingen trots att man saknar resurser och kompetens. Inga andra patienter med livshotande tillstånd skulle kunna nekas vård på detta sätt“, säger Björn Fries.
LVM-betänkandet ska nu ut på remiss innan regeringen tar ställning om att gå vidare.