Kan man prata bort djävulen i flaskan?

Författaren och debattören Gunnar Ohrlander, alias Doktor Gormander, har läst regeringens nya alkoholpolitiska handlingsplan, men finner mest statligt prat.

Äntligen har regeringen berättat hur den ska hantera alkoholfrågan när EU öppnar gränserna. Sverige har ett ärorikt, alkoholpolitiskt förflutet. De hurrande drinkarna ska bekämpas med en ny alkoholpolitik och de vilda begären tyglas när de franska vinsjöarnas fördämningar öppnas. Inget folk står ut med sig självt i längden om man misslyckas med att ta fatt i social misär och missbruk.

Propositionen heter Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador (2000/01:20). Det är med den planen som de nya, liberala EU-reglerna ska mötas.

Resultatet har blivit en vädjande, argumenterande proposition som rör sig i samhällslivets mjukdelar (skola, kommuner, förebyggande arbete). Allt är vällovligt. Regeringen tycker att alkoholfri uppväxt ska främjas. Insatser för barn och ungdomar är viktiga.

Ja, visst är det viktigt att barn inte dricker sprit. Ungdomar måste få känna sig självständiga och delaktiga, skriver regeringen. Därför har Skolverket fått i uppgift att öka ungdomars livsglädje.

Här blir man förstås lite misstänksam. Livsglädje är ju bra liksom evig fred på jorden, men hur ska staten skapa den?

Så där fortsätter det sida upp och sida ner. Kommunerna bör vädja till befolkningen att inte supa så mycket och regeringen avser att öka människors individuella ansvarstagande. Statliga inspektörer ska övervaka kommunernas hantering av alkoholfrågan. Det är ju rent barnsligt eftersom inspektörerna inte ges någon laga kraft.

Vidare har regeringen en nationell ledningsgrupp som ska styra arbetet mot missbruk. För snart sagt varje fråga som dyker upp på den mediala agendan tillsätter regeringen en nationell ledningsgrupp. I propositionen tillkännager man stolt att ledningsgruppen har givit Kommunförbundet pengar för att skriva en handbok mot droger. En egen hemsida har också inrättats.

Ingen kan väl invända mot att det skrivs en handbok. Frågan är om alkoholpolitiken kan ersättas av en handbok. I själva verket sveper ordmassorna pinande över läsaren och när man väl hittar lä finner man en proposition som består av 79 sidor prat.

I detta statliga pratande flammar ibland texten till av egendomliga motsägelser. Sålunda hyllas Danmark (av alla länder!) som ett alkoholpolitiskt föredöme. Enligt propositionen har medvetenheten bland danskarna ökat om alkoholens skadeverkningar. Inte undra på det när medelåldern sjunker och danskarna är i full färd med att supa ihjäl sig.

Regeringen uppträder som om den är en av många påtryckargrupper. Tonläget är ungefär detsamma som när en olycklig mamma står och försöker dra ett skrikande barn bort från godisdisken på Konsum. Vi har väl alla någon gång hört den där tragiska rösten: ”Men låt bli att skrika då. Det blir inget godis!”

Varpå hon genast köper en påse godis till barnet.

Men vad kan regeringen göra? Ingen har kunnat missa att stämningen i det offentliga rummet är ytterst alkoholliberal. Över de mjuka områdena har staten praktiskt taget inget inflytande idag.

Problemet är att man har valt att försöka prata sig ur dilemmat.

Man skriver för en gammal värld och för att ge ett kraftfullt intryck. Men det är helt osannolikt att det som föreslås i propositionen blir verklighet. Ännu värre: Man skriver som om förslagen skulle kunna vara verkningsfulla mot sänkta alkoholpriser.

Istället borde man ha koncentrerat sig på att analysera vad regering och riksdag faktiskt har för legala möjligheter. Man borde alltså ha gjort vad som är normalt i varje genomtänkt organisation.

EU medger ju faktiskt ett visst handlingsutrymme. Restaurangnäringen är väl det tydligaste exemplet. Idag beviljas nästan alla krögare tillstånd och det är väl bara en tidsfråga innan minsta korvgubbe får servera snaps.

Lagstiftningen ger möjlighet att neka tillstånd om ”alkoholpolitiska olägenheter” kan befaras. Inte heller behöver man väl bygga ut Systembolaget med filialer i snart sagt vartannat kvarter.

Men regeringen viker. Med retoriken bortskalad är man mer liberal än vad man behöver som EU-medlem.

Man lägger ned OAS (Oberoende Alkoholsamarbete). Något annat var inte möjligt med tanke på att en enig riksdag sa nej till OAS. Det var ju anmärkningsvärt att alkoholbranschen fick sitta i Rosenbad med vetorätt mot folkhälsan. Men strukturen i det planerade arbetet verkar tillkommen under ett yrselanfall. Nu får man två kommittéer som ska styra arbetet parallellt.

Samtidigt noteras en liten seger i regeringens proposition. Totalkonsumtionsmodellen gäller fortfarande. Den verkliga motsättningen mellan alkoholbransch och folkhälsa har nämligen tagit sig ideologiskt uttryck i striden om just den modellen.

Det innebär att Gert Knutsson, inflytelserikt kansliråd på Socialdepartementet och ständigt i knäet på alkoholbranschen, har fått ge vika.

Alltid något. Resten är statsprat.

Etiketter:

Annonser