Förhandlingarna drog ut på tiden, som ofta sker när världens länder samlas, och blev klart först sent i tisdags. Commission on Narcotic Drugs som pågått i Wien i två veckor hade uppdrag att förbereda särskilda FN-mötet UNGASS i New York 19-21 april om världens narkotikaproblem.

Och hade även fått uppgift ta fram utkast till en politisk resolution att antas där. Det nämns inget om ”war on drugs”, misslyckade nuvarande strategier och lämnas inte utrymme för legalisera vissa droger.

De tre restriktiva internationella narkotikakonventionerna fortsätter vara grundstenar för medlemsländernas narkotikapolitik. Och att ”aktivt främja ett samhälle fritt från drogmissbruk i syfte att säkerställa att alla människor kan leva i hälsa, värdighet och fred och välstånd”…

Balanserad human narkotikapolitik, alternativ utveckling och att väga in mänskliga rättigheter för de drogberoende nämns. Men inte begreppet ”harm reduction” (skadelindring). Känsligt för såväl Ryssland som USA, (orden ansetts ha oklart innehåll och ibland förknippats med uppgivnare strategier).

– Viktigast var nog ändå att vi lyckades enas om dokumentet i Wien. Annars blir det mer politik av det om det skulle tagits fram i New York, säger Hans Lundborg, tidigare ambassadör och som lett svenska delegationen, till Drugnews.

Sverige och EU vill numer ha med harm reduction-begreppet i uttalanden, och det finns referenser i slutdokumentet om att minska drogrelaterade skador och hänvisningar till WHO:s tekniska guide. Rekommendation av medlet Naloxon för att häva överdos av opiater nämns. Vikten av strategier för förbättra hälsa, prevention och vård, inklusive smittskydd, betonas. Läkemedelsassisterad behandling och ”injection equipment programmes” nämns också i förbifarten.

Genderperspektiv och strategier för hållbar utveckling och socialt välbefinnande berörs. Barnkonventionen och att ungas särskilt ska skyddas mot droger nämns, vilket Sverige kämpat för.

Många länder ville även få med ett förbud av dödsstraff för narkotikabrott, understryka att det inte är i narkotikakonventionernas anda. Men blockeras av de länder som ser det som intrång i deras nationella straffrätt. Exempelvis Kina, Iran och Saudiarabien utdömer sådana dödsstraff.

Bland andra Lettland ”beklagade djupt” efteråt att dokumentet inte fördömde dödsstraff.

UNGASS-mötet i april har initierats av Mexiko som oroas över den våldsamma utvecklingen i drogernas spår i sin region. Hans Lundborg tror att politiska utspel kanske kommer upp, flera länder sänder presidenter och höga ledare.

Legaliseringsdiskussioner kanske kommer upp, men att börja ändra i konventionerna är inte aktuellt i New York.
– Det kräver mycket förberedelse och lång process. Konventionerna är för övrigt bra och har stort stöd av medlemsländerna, det är implementeringen av dem som brister, säger Hans Lundborg.

År 1998 hölls förra stora mötet i FN:s generalförsamlingen om globala narkotikasituationen. Då underströks vikten av att väsentligt behöva minska efterfråga, tillgång och framställning av koka, opium och cannabis.

Hur det gått utvärderades delvis 2009 och ska följas upp vid ett FN-möte 2019.
– Vi har definitivt inte lyckats minska narkotikaproblemen, tyvärr. Det behövs politisk vilja och göras mer nationellt, länder prioriterar inte frågan tillräckligt. Vi bör bättre följa upp vad länderna faktiskt gör, säger han.

Lundborg skulle önska färre CND-möten, men konkretare mål, uppföljning och redovisning från länderna vad de faktiskt gjort . Ett rapporteringssystem om hur länder följer målen, ungefär som på klimatområdet – med ”name and shame” – efterlyser han även på drogområdet.

• Över 1 500 personer har deltagit under narkotikamötet CND i Wien där också föreningar och internationella organisationer lobbat och ordnat sidoarrangemang. Kritiska liberala organisationer anser att slutdokumentet väjt undan för flera nyckelfrågor. I New York väntas debattnivån höjas. UNGASS kan bli tillfället att börja ta itu med globala drogproblemen, hoppas några.

• Fotnot: Utkast till slutdeklaration för att beslutas under UNGASS,  alternativ länk (24 sidor, engelska). Texten kan formellt öppnas för ändringar där, men ej troligt.